Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kvicksilfrets utvidgning vid uppvärmning, men denna rättelse var
då alldeles värdelös, ty den tidens barometrar hade alltid något
luft och fuktighet i Torricelliska tomrummet, alldeles så som denne
själf anmärkt i slutet af brefvet till Ricci. Följden häraf var i
allmänhet, att den fuktiga luften i tomrummet utvidgades vid
stigande temperatur och tryckte ned kvicksilfverpelaren, så att
barometern visade allt lägre stånd, ju högre instrumentets temperatur
var, under det att enligt Amontons felet skulle berott på kvicksilfrets
utvidgning och således gått i motsatt riktning mot det iakttagna,
d. v. s. att barometerståndet borde ökats med temperaturen. Men
om tomrummet innehöll en mycket liten luftmängd, kunde det också
hända, att barometern blef tämligen oberoende af temperaturen, eller
möjligen t. o. m. att den steg något vid stigande temperatur. Denna
företeelse förblef länge en gåta, och den af Amontons föreslagna
rättelsen blef säkerligen icke anbringad, då den, såsom nämndt, i
allmänhet ännu mera ökade felet. Förtjänsten att ha upptäckt
orsaken till detta svåra fel och afhjälpt detsamma tillkommer
schweizaren De Luc1 omkring år 1770. Han visade nämligen, huru man
kan rena tomrummet från luft och fuktighet genom att koka
kvick-silfret efter dess inhällande i röret, tills det öfverallt visar en ren
och blank metallspegel, och först därefter vända det upp och ned i
en skål med äfvenledes kokadt kvicksilfver. Äfven visade han, att
röret icke fick ha mindre än 3 linjers tvärmått, såvida man ville
undvika större kapillaritetsfel. På en så beskaffad barometer har
temperaturen ingen annan störande inverkan än den, som beror på
kvicksilfrets utvidgning med stigande temperatur, och De Luc
visade också, att de af honom konstruerade barometrarna efter
anbringande af Amontons rättelse gåfvo fullt öfverensstämmande
värden. Sedermera har man öfverenskommit att alltid reducera
kvicksilfverpelarens höjd till hvad den skulle vara vid o° Cels. Men
ännu en rättelse återstod att anbringa å barometern, innan
kvicksilfverpelarens höjd blef ett konstant mått på lufttrycket. Det- var
kvicksilfverhöjdens rättelse till normal tyngd. Tyngden är nämligen
icke konstant, utan aftager från ekvatorn, där den är minst, till
polerna, där den är störst, samt från hafsytan uppåt. Ehuru detta
förhållande var kändt redan på Newtons tid och rättelse för tyng-
1 J. A. De Luc, Recherches sar les modifications de l’atmosphère. N ou rel le
Édition, Tomes I—IV (första upplagan har jag ej sett, utan blott en tysk öfversittning
d&raf, tryckt i Leipzig 1776). Paris 1784.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
