Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion, som jordytan utöfvar på luftens rörelse i de understa luftlagren,
samt därpå, att luftströmmarna i regeln ha en nedsjunkande eller
uppstigande rörelse jämte den horisontella. Som vindens friktion mot
landytan är betydligt större än mot hafsytan, så är under i öfrigt lika
förhållanden vindens hastighet mycket större på hafvet. Så t. ex.
förekommer det, att vinden i Göteborg är svag, medan den vid den
närbelägna Vinga fyr är hård eller t. o. m. storm. Ännu större
olikhet visar sig i följd af olika höjd öfver marken, i det att
vindhastigheten hastigt tilltager från jordytan eller hafsytan uppåt. Men
detta förhållande är mycket föränderligt, hvilket efter all
sannolikhet beror på den vertikala rörelsekomponenten hos vinden. Sjunker
vinden ned, så kan jordytan och ännu mera hafsytan träffas af en
mycket stark vind, som vida öfverstiger den »normala» hastighet,
som motsvarar gradienten, men stiger vinden uppåt, så kan den
äfven vid stark gradient vara svag nära jordytan. Vid de svenska
kusterna visa sig ofta dylika afvikelser från det »normala», som
svårligen på annat sätt kunna förklaras. På Bottenhafvet och på
Östersjön ända från Ålands haf ned till östra Skåne äro vindar mellan
nord och ost ofta hårda eller stormande (8 à 10 Beaufort) vid en
gradient, som vid normal vindstyrka knappast motsvarar ens frisk
vind (5 Beaufort). Likaså äro vindar mellan sydväst och väst
ofta öfverraskande starka på Västkusten, i synnerhet norra Skager*
rack: i Smögen kan blåsa storm, medan vinden i Vinga är endast
frisk, utan att stor skillnad märkes på gradienten. Äfven hafvet
utanför Blekinge är påfallande stormigt vid både östlig och västlig
vind.
Ännu mindre tillämpning äger Stevensons lag om vindstyrkan,
när lufttrycket hastigt ändras. Enligt mekanikens lagar kan den då
icke gälla, ty gradienten betyder lufttryckets pådrifvande eller
påskyndande kraft (pådrifning eller påskyndelse = acceleration), och
så länge tillståndet ej är fortvarigt (stationärt), tilltager
vindhastigheten alltjämt och blir större, ju längre pådrifningen verkat.
Håller sig därvid lufttrycksfördelningen oförändrad, så inträder till
slut det fortvariga tillståndet, då pådrifningen hålles i jämvikt af
de motkrafter, som rörelsen själf framkallar. Dessa krafter äro
gnidningen (friktionen) mellan jordytan och luften samt mellan
luftpartiklarna inbördes, jordrotationens afböjande kraft och
slung-kraften (centrifugalkraften). Kände vi dessa krafter samt luftens
nuvarande rörelse i hvarje punkt af atmosfären, så skulle därur
vindens framtida riktning och hastighet kunna beräknas, förutsatt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
