Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotade också en dylik fara från Island, men efter det att sedan
början af 1907 dagliga väderlekstelegram ankomma från Island och
Färöarna, äro förhållandena i detta afseende betydligt förbättrade.
Lufttrycket står också i ett mer eller mindre utprägladt
samband med luftens temperatur samt med molnigheten och
nederbörden, ehuru detta är mera inveckladt och svårbestämbart än det med
vinden. För att förstå detta samband måste man undersöka de högre
luftlagrens beskaffenhet. Lufttrycket mäter nämligen tyngden af
hela luftmassan från atmosfärens öfre gräns till jordytan, och orsaken
till dess förändringar kan alltså sökas på hvilken höjd som helst
inom denna gräns och är således delvis oåtkomlig för vår iakttagelse.
Men genom de allmänna fysiska lagarna för luften och genom de
iakttagelser, som under senaste årtiondena utförts medelst drakar
och luftballonger, äga vi dock någon kunskap i saken. Luftens tryck
aftager uppåt, eftersom den öfre luften tynger på den undre och
sammanpressar den; på 5 kilometers höjd är trycket ungefär hälften
så stort som vid jordytan, på 10 km höjd V4, på 15 km höjd Vs
o. s. v. Luften blir tätare genom afkylning och tunnare genom
uppvärmning, Va73 af tätheten vid o° C. för hvarje grad. Dessutom
förhåller sig luftens täthet omvändt som trycket. Äfven
uppblandning med vattenånga inverkar något, ty vattenångans täthet är
endast 5/s af den torra luftens vid samma temperatur. Då
emellertid mängden af inblandad vattenånga i de nedre luftlagren till 1
eller 2 kilometers höjd sällan utgör mer än 1 % af luften och
hastigt aftager uppåt, så är sistnämnda inverkan obetydlig. Luftens
temperatur aftager i regeln från jordytan uppåt, omkring V* grad
Celsius på 100 meter. Detta beror hufvudsakligen på de vertikala
luftströmmarna och förklaras enligt den mekaniska värmeteorien
sålunda. När luften stiger uppåt, kommer den under mindre tryck
och utvidgas därför genom sin egen spänstighet, tills dess tryck
blir lika med den omgifvande luftens; därvid förrättas ett arbete
på bekostnad af luftens eget värmeförråd, så att den afkyles. Är
luften torr, så uppgår afkylningen till nära i° Cels. för 100 meters
uppstigning; är den mättad med vattenånga, så förtätas denna till moln,
d. v. s. en otalig mängd fina vattendroppar, och ångbildningsvärmet
frigöres samt fördröjer afkylningen, så att dylik luft vid
uppstigandet afkyles endast omkring hälften så mycket som torr. Däremot
sammanpressas nedsjunkande luft och uppvärmes därigenom nära i°
Cels. på 100 meters sjunkning. Men om denna nedsjunkande luft
innehåller moln, som afdunsta till vattenånga, så förbrukas därvid värme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
