Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motkrafter, som hejda dem. Äfven vid jordytan bero, som bekant,
de stora och hastiga temperaturväxlingarna på vindarna, i det att
en sydlig eller sydvästlig storm, särdeles vintertiden, kan på kort
tid höja temperaturen i vårt land 200 och mera, samt en nordlig
eller nordostlig sänka den lika mycket. Den nattliga utstrålningens
afkylande och solstrålningens uppvärmande inverkan är t. o. m.
vid jordytan, där den är starkast, långsammare än vindarnas, och
i ännu högre grad gäller detta om de öfre luftlagren.
Af allt detta ledas vi till den slutsatsen, att de stora och
hastiga lufttrycksändringar, som stignings- och fallområdena
åskådliggöra, förorsakas af kalla och varma närmelsevis horisontella
luftströmmar, som hufvudsakligen förekomma i de öfre luftlagren, men
ej sällan nå ända ned till jordytan. Ty den kallare luften är tyngre
och bringar kvicksilfret i barometern att stiga, den varmare är
lättare och bringar det att falla. Denna tanke uttalades, som vi
sett, redan på 16oo-talet af John Beal och Edmund Halley och
ledde i början af 1800-talet Dove till en teori om stormarna, som i
sin ensidighet och öfverdrift innehåller en del sanning. I motsats
härtill ha flera forskare under 1800-talets senare hälft uppställt
teorier, som förklara lufttryckets ändringar bero hufvudsakligen på
vattenångans kondensation till moln samt regn eller snö, som nedfaller
till marken och därigenom minskar lufttrycket. Men ehuru det är
obestridligt, att det atmosfäriska vattnet med sin egen vikt ökar
lufttrycket och att således dess nedfallande till marken måste minska
lufttrycket i atmosfären i sin helhet, så visa dock iakttagelserna,
att denna minskning visst icke alltid inträffar där, hvarest
nederbörden faller. Ej sällan förekomma sommartiden i Sverige och
annorstädes väldiga störtregn, då 50 till 100 mm regn kan falla
på ett dygn utan att lufttrycket nämnvärdt ändrar sig. Och å andra
sidan förekomma ej sällan stora lufttrycksförändringar utan nederbörd.
Den sannolikaste orsaken till uppkomsten och fortskridandet
af S och F är följande. Om af en eller annan orsak, t. ex.
uppstigande varm och fuktig luft från ett begränsadt område, en
cyklon-artad hvirfvel uppkommit i de öfre luftlagren, så suger den från alla
håll till sig luft, som omkretsar hvirfveln motsols. I allmänhet är
den tillströmmande luften på ena sidan kall och på den andra sidan
varm, beroende på det väderstreck, hvarifrån den kommer.
Under den kalla luftströmmen stiger lufttrycket, så att där bildas ett 5,
och under den varma sjunker det, så att där bildas ett F. Äfven
’ i själfva den öfre hvirfveln verkar lufttrycket så, att den kalla luf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
