Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fågel. Det påstods, att han skulle resa till Lyon, och väl
vore det, om han bröte halsen av sig under vägen.
Samtalet hotade nu att taga en obehaglig vändning, och
Coupeau skyndade att träda emellan.
»Sådana galningar ni ä’, som bry er om politiken?»
utropade han. »Vad ha vi med den att göra? ... Man må
gärna sätta vem man vill på tronen, en kung, en kejsare
eller alls ingen, det hindrar inte mig att förtjäna mina
fem francs om dagen, att äta och sova. Har jag rätt eller
orätt?... Ni ä’ ena tokar allihop!»
Lorilleux skakade på huvudet. Han var född samma
dag som greven av Chambord, den 29 september 1820,
och hyste den orubbliga övertygelsen, att hans öde stod i
något slags samband med prinsens. Den dagen greven
av Chambord återkom till Frankrike såsom konung, skulle
också hans lyckas stjärna gå upp. Han sade visst icke
direkt vad han hoppades, men han gav tydligt tillkänna,
att han väntade någonting utomordentligt. Varje gång
han hyste någon önskan, alltför stor att tillfredsställas,
uppsköt han med dess realiserande »tills kungen kommer
tillbaka».
»För resten har jag en gång sett greven av Chambord»,
berättade han.
Alla ansikten vände sig nu till honom.
»Ja, jag har sett honom mycket nära till och med. Det
är en fetlagd karl, i paletå, med ett godmodigt utseende__
Jag var hos Péquignot, en av mina vänner, som har
möbelbod på Grande-Rue de la Chapelle... Greven av
Chambord hade varit där kvällen förut och glömt sitt paraply...
När han kom igen för att hämta det, sade han mycket
enkelt: ’Var god och giv mig mitt paraply’... Ja, det var
verkligen han ; Péquignot svor på det.»
Ingen av gästerna tvivlade därpå. Man var nu vid
desserten. Kyparna dukade av bordet, och fru Lorilleux,
som hittills uppträtt mycket värdigt och taktfullt, lät ett:
»Förbannade svinpäls!» undslippa sig, när den ene av
kyparna tog ett fat från bordet och därvid spillde
någonting vått på hennes hals. Hon hade bestämt fått en fläck
på sin sidenklänning. Madinier måste syna henne på
ryggen, men han bedyrade, att han ingenting såg. Mitt på
duken prunkade nu en djup karott kräm med vispad
grädde, två tallrikar med ost och två dito med frukt. Krämen
väckte en högtidlig sinnesstämning. Man hade ej väntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
