- Project Runeberg -  Fällan / Volym 1 /
74

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som endast avbröts av mamsell Remanjous gnälliga
röst:

»Sen lyfter jag upp kjolarna på dem och syr några
styng innanför. Därefter sätter jag en knappnål i
huvudet för att hålla fast mössan på dem och så äro de
färdiga... De ta tretton sous i boden för dem.»

Hon beskrev sina dockor för Stövelknekt, vars käkar
voro i samma oavbrutna rörelse som ett par kvarnstenar.
Han hörde ej på hennes prat, utan följde med vaksamt
öga kyparna för att hindra dem att bära ut faten, innan
han övertygat sig om, att ingen såssmula fanns kvar på
dem. Emellertid hade man ätit späckad kalvstek med
turska bönor. Nu inburos två magra höns, vilande på en
bädd av vissen krasse.

»Giv dem inte för mycket, snälla fru Boche», sade
Ger-vaise, som talade obetydligt och på avstånd vakade över
Claude och Etienne.

Hon steg upp och ställde sig bakom barnens stolar.
»Vid den där åldern har man intet förstånd, då äter man
hela Guds långa dagen, om man får.» Och hon lade själv
för barnen en hönsbit. Men gumman Coupeau menade,
att det alls ingenting gjorde, om de verkligen en gång
åto sig till magplågor. Fru Boche anklagade med låg röst
sin man för att klappa fru Lerat på knäna. Det var inte
värt att säga nej : hon visste nog, hon, hurudan han var,
när han hade florshuva; dessutom hade hon med sina egna
ögon sett hans hand försvinna under bordet. Men ve
honom, om han gjorde om det; hon var inte den som
generade sig för att dänga en karaffin i huvudet på
honom.

Herr Madinier talade politik.

»Lagen av den 31 maj är en nedrighet», sade han...
»Man måste ha bott två år i samma arrondissement...
Tre miljoner medborgare ha till följd därav försvunnit
från vallistorna... Jag har hört sägas, att Bonaparte i
grunden skall vara mycket missnöjd, ty han tycker om
folket, det har han bevisat.»

Madinier var republikan, men han beundrade prinsen
för hans farbrors skull ; en sådan karl som han föds inte
två gånger. Stekspett blev ond ; han hade arbetat i
Elyseé-palatset och sett Bonaparte lika nära, som han i detta
ögonblick såg Stövelknekt, och han förklarade, att
presidenten var en harkrank och att han såg ut som en galg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/1/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free