Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teljer voro tömda, d. v. s. en och en halv butelj per
man, om barnen räknades med ; det var alldeles tillräckligt.
De hade ätit en bit tillsammans som goda vänner, utan
skoj, därför att de hyste aktning för varandra och ville
sins emellan fira en familjefest, men man skulle inte
förstöra det nöje man haft genom att bete sig som fyllbultar.
Man hade kommit tillsammans för att dricka en skål för
de nygifta, men inte för att supa sig full.
Detta lilla tal, som plåtslagaren höll med sin mest
övertalande stämma, under det han litet emellan lade handen
på bröstet, för att giva ännu mera eftertryck åt sina ord,
vann Lorilleux’s och Madiniers odelade bifall. De andra
däremot, Boche, Gaudron, Stekspett och i synnerhet
Stövelknekt, som alla fyra redan voro ganska påstrukna,
hån-skrattade och menade, att de hade rättighet att dricka, när
de voro törstiga.
»De, som ä’ törstiga, ä’ törstiga», förklarade
Stövelknekt, »och det är de som vilja ha brylån !... De, som
inte vilja vara med om sängfösaren, kunna gå hem och
lägga sig och hölj a något gammalt på sig !... För resten
finns det sockervatten åt aristokraterna!»
Plåtslagaren ville börja en ny moralpredikan, men
Stövelknekt, som rest sig från stolen, slog näven i bordet och
utropade:
»Drag så långt vägen räcker !... Hit med två
butel-jer brännvin!» Coupeau svarade, att han visst icke ville
hindra någon att roa sig, men att var och en först skulle
betala middagen för att undvika alla dispyter. De
belevade behövde inte betala för fyllbultarna. Stövelknekt
genomsökte nu sina fickor, men fann i dem endast tre francs
och sju sous. Varför hade man låtit honom gå och driva
på landsvägen? För att inte drunkna hade han
naturligtvis nödgats växla sitt femfrancsstycke. Det var de andras
fel! De hade sig själva att skylla! Till slut gav han
sina tre francs, men slantarna behöll han till tobak den
följande dagen. Coupeau hade ganska säkert slagit till
honom, om ej Gervaise trätt emellan och hejdat honom
med sina bönfallande blickar. Plåtslagaren beslöt nu att
låna två francs av Lorilleux, som först vägrade, men sedan
gav honom det i smyg, emedan hans hustru aldrig skulle
ha tillåtit det.
Herr Madinier tog nu en tallrik, och var och en av
damerna lade därpå femfrancsstycket. Därefter drogo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
