Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLLAN
VIII.
Den följande lördagen hade Coupeau, som ätit ute,
Lan-tier med sig, när han kom hem vid tiotiden. De hade ätit
middag tillsammans hos Thomas i Montmartre.
»Gräla inte, gumman min», sade plåtslagaren. »Du ser
vi ä’ alldeles nyktra... Å, när man är med Lantier, har
det ingen fara... .Han leder en allt in pä den rätta
vägen igen, om man har lust att göra ett snedsprång.»
Och han berättade nu, att de mött varandra på Rue
Rochechouart. Efter middagen hade Coupeau velat bjuda
på någonting, men Lantier hade sagt nej ; det är orätt
att gå på krogen, när man har en liten söt och snäll hustru.
Gervaise lyssnade till hans ord och log. Ack nej, hon
var visst inte hågad att gräla, därtill kände hon sig alltför
beklämd. Alltsedan kalaset hade hon varit beredd på att
en vacker dag få ett besök av sin forne älskare, men så
där dags, just då hon ämnade gå till sängs! Och med
darrande händer fäste hon upp håret, som fallit ned kring
hennes hals.
»Vet du vad?» återtog Coupeau, »eftersom han varit nog
artig att inte vilja förtära någonting ute, skall du bjuda
oss på en konjak. Det är väl det minsta du kan kosta på!»
Gervaise, som just höll på att stänga boden, när de
kom-mo, lät luckorna vara och framsatte på bordshörnan en
butelj konjak. Lantier förblev stående, men undvek att
ställa sitt tal direkt till henne. När hon hällde i hans
glas, sade han likväl:
»Endast en liten tår, om jag får be.»
Coupeau såg på dem och tog bladet från munnen. Han
tålde inte folk, som gjorde sig till! Vad som hade varit,
det hade varit och fanns inte mera ! Om man hyste agg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
