Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till varandra nio, tio år, skulle man aldrig kunna umgås
med någon. Nej, rättfram skall man vara, som han själv
till exempel ! Dessutom visste han med vad för folk
han hade att göra, en hederlig karl och en hederlig kvinna
— två goda vänner ! Han var alldeles lugn, han kände dem
i grund och botten.
»Ja, nog är det sant — nog är det sant!» upprepade
Gervaise med nedslagna ögon, utan att veta vad hon sade.
»Ja, nu är hon en syster, endast en syster!» mumlade
Lantier i sin tur.
»För tusan bövlar! Ta varandra i hand gör en konst
i resten!» utropade Coupeau. »När man har hjärta i
bröstet, är man rikare än en miljonär! För mig är
vänskapen numro ett, den är det bästa som finns.»
Han slog sig med knytnäven för bröstet och såg så rörd
ut, att de andra måste lugna honom. Alla tre klingade
nu och tömde sina glas. Först nu kunde Gervaise i ro
betrakta Lantier, ty på kalaset hade hon sett honom liksom
i en dimma. Han hade blivit tjock och fet och som han
var liten till växten, såg han tämligen lunsig ut. Men
hans anletsdrag voro ännu vackra, ehuru det lättjefulla
liv, han fört, på dem tryckt sin outplånliga stämpel. Som
han ytterst sorgfälligt vårdade sina tunna mustascher, såg
han ut att vara nätt och jämnt trettiofem år, just den ålder
han innehade. Han var klädd i gråa benkläder, mörkblå
paletå och rund hatt samt såg mycket sprättaktig ut. Han
hade till och med klocka och en silverkedja med berlocker.
»Det är tid att gå sin väg», sade han ; »jag har långt hem.»
Han var redan ute på trottoaren, då plåtslagaren ropade
honom tillbaka för att be honom hälsa på, när han hade
sina vägar ditåt. Gervaise, som obemärkt avlägsnat sig,
kom nu åter in i boden. Hon sköt framför sig Etienne,
som var i skjortärmarna och halvsov. Gossen log och
gnuggade sig i ögonen. Men när han varseblev Lantier,
började han darra och fäste sina oroliga blickar på
modern och Coupeau.
»Känner du igen den där herrn?» frågade plåtslagaren.
Gossen sänkte huvudet utan att svara. Därefter
tillkännagav han med en omärklig nick, att han kände igen
herrn.
»Se så, bär dig nu inte dumt åt, utan gå och omfamna
honom.»
Lantier väntade, allvarlig och lugn. När Etienne slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
