Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»den har en massa trassel med sig. Jo, så säkert. . . skratta gärna ni!
Jag säger inte, att vi skola förklara Preussen krig för att hindra det från
att sko sig på Danmarks bekostnad, men det vore ett sätt att göra
något ... Ja, då de stora ta sig för att äta upp de små, vet man aldrig,
hur det slutar.. . Och hvad beträffar Mexiko ...»
Pillerault, som hade en af sina dagar af allmän tillfredsställelse,
afbröt honom med ett gapskratt.
»Nej, kära ni, tråka inte mera ut oss med er ängslan för Mexiko . . .
Det kommer att bli vår regerings ärofullaste blad. Hvad tusan får
ni den idén ifrån, att kejsardömet är sjukt. Blef inte i januari
300-mil-jonerslånet fulltecknadt mera än femton gånger? Det var ju en rent
förkrossande framgång ... Ja, vi kunna ju träffas 1867, tre år härefter,
då den af kejsaren nyligen beslutade världsexpositionen öppnas.»
»Jag säger er, att alltihop barkar på tok», försäkrade Moser djupt
förtviflad.
»Låt oss nu slippa höra talas om det där mera, allt går utmärkt.»
Salmon tittade på den ena efter den andra och log menande. Och
Saccard, som hade hört på, hvad de sade, sammanställde med sina
personliga svårigheter den kris, som tycktes hota kejsardömet. Han låg
ännu en gång slagen till marken; skulle nu detta kejsardöme, som hade
gjort honom till hvad han varit, ramla öfver ända liksom han själf och
plötsligt störta från den högsta storhet till det eländigaste förfall? Åh,
så han hade under tolf år älskat och försvarat denna regim, i hvilken han
hade känt sig lefva, växa, dricka sig full af lifvets safter liksom
trädet, hvilket skjuter ned sina rötter i den jordmån, som passar det bäst.
Men om hans bror nu ville rycka upp honom därur, om man strök ut
honom från dem, som suga ut njutningarnas feta jord, må då allt gå till
botten i de nattliga orgiernas kaos!
Han satt emellertid och väntade på sin sparris, af sina minnen
förd långt bort från denna sal, där det ideligen blef allt mera lif och
rörelse. I en stor spegel midt emot honom hade han nyss fått se sin egen
bild, och denna hade väckt hans förvåning. Ålderdomen bet inte på
hans lilla person, hans femti år sågo icke mera ut än trettiåtta, han var
smärt och rörlig som en ung man. Ja, med åren hade till och med hans
mörka och fårade marionettansikte med den spetsiga näsan och de små
lysande ögonen blifvit liksom en smula mera tilltalande, hade fått en
uthållig, smidig, verksamhetslustig ungdomlighets behag, och i hans
tjocka hår fanns det ännu icke ett hvitt strå. Och han kom nästan mot
sin vilja att tänka på sin ankomst till Paris dagen efter statskuppen, då
han en vinterkväll med tomma fickor, hungrig och med rasande begär,
som kräfde att bli tillfredsställda, första gången trampade Paris’
stenläggning. Åh, denna första tur genom gatorna, innan han ens hade
packat upp sin kappsäck, då han måste med sina snedgångna stöflar
och sin flottiga öfverrock störta sig ut i staden för att eröfra den! Sedan
den kvällen hade han ofta stigit mycket högt, en flod af miljoner hade
runnit mellan hans fingrar, utan att han någonsin hade egt rikedomen
såsom sin slaf, såsom en sak, som är ens egen, hvilken man förfogar öfver,
som man låser in, lefvande, påtaglig. Lögn och bedrägeri hade ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
