Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han icke: det visste man och gaf sig till tåls därmed. Han hade ett
lysande namn och var ytterst dekorativ i en styrelse; också slogos de
nya bolagen, som behöfde förgyllda skyltar, om honom; han behöfde
aldrig vara sysslolös. På börsen hade han sin egen stol, åt rue
Notre-Dame-des-Victoires till, hvilket var de rika börsspekulanternas sida,
de som låtsade sig inte hysa något intresse för stundens bagateller.
Man respekterade honom och man frågade honom ofta till råds. Han hade
ofta haft inflytande på marknaden. Han var, kort sagdt, en personlighet.
Saccard, som kände honom mycket väl, lät ändå imponera på sig af
det ytterst artiga mottagandet af den vackre och förnäme sextiåringen.
»Herr markis, jag kommer verkligen som supplikant. ..»
Han uppgaf anledningen till sitt besök utan att strax gå in i
detaljer. För öfrigt af bröt markisen honom redan vid de första orden:
»Nej, nej, hela min tid är upptagen; jag har i detta ögonblick ett
halftjog förslag, som jag måste säga nej till.»
Småleende tilläde Saccard:
»Det är Daigremont, som sänder mig hit, han har tänkt på er.»
Då utropade markisen genast:
»Åh, är Daigremont med? ... Godt, godt! Om Daigremont är
med,tär jag|det också. Räkna på mig.»
Och när Saccard ville ge honom åtminstone några upplysningar,
för att han skulle få veta, i hvad för sorts affär han skulle komma in,
täppte han till munnen på Saccard med den älskvärda nonchalansen
hos en förnäm herre, som icke nedlåter sig till dylika detaljer och som
helt naturligt fullständigt litar på människors hederlighet.
»Nej, jag ber er . . . inte ett ord mera ... jag vill ingenting veta ...
Ni behöfver mitt namn, jag lånar er det med största nöje — det är
ju alltsammans. .. Var god och säg Daigremont, att han ordnar
med saken, alldeles som han vill.»
När Saccard åter satte sig upp i droskan, kände han sig rätt
munter till sinnes och log i mjugg för sig själf.
»Han blir oss dyr», tänkte han, »men han är verkligen förträfflig
att ha.»
Högt sade han:
»Kör till rue des Jeuneurs!»
Där hade firman Sédille sina magasin och sitt kontor, hvilka
upp-togo en hel stor bottenvåning inne på en gård. Efter tretti års arbete
hade Sedille, som var från Lyon och hade sin fabrik kvar där nere,
omsider lyckats att bringa upp sin sidenaffär till en af de mest kända och
solidaste i Paris, då i följd af en rent tillfällig lyckträff
spekulations-raseriet hade brutit ut och fått fart hos honom som en förhärjande brand.
Ett par betydliga spelvinster slag i slag hade gjort honom alldeles tokig.
Och från den stunden blef han allt mera och mera ointresserad för sin
affär, som numera gick af gammal vana. Han lefde nu endast i hoppet
om en storartad börsvinst; men enär nu en envis otur hade infunnit
sigj gjorde han på börsen af med allt, hvad han förtjänade på sin affär.
Och slutet måste oundvikligen bli ruin, då fabriken i Lyon årligen in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
