Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrättelser... Tänk dig, det är fullt af tidningar hos dem och
från morgon till kväll rota de i dem. Gud förlåte mig, men jag tror,
att mamma också börjat att spela på börsen, hon också, så ursinnig
hon än låtsar sig vara.»
Jordan kunde icke låta bli att skratta, så lustigt skildrade hon
scenen, rätt så ledsen hon än var.
»Kort sagdt, jag talade om för dem, i hvilken knipa vi äro och bad
dem att låna oss tvåhundra francs för att undvika utmätning. Då
skulle du ha hört, hur de beskärmade sig: tvåhundra francs, när de
förlorat tvåtusen på börsen! Ville jag göra narr af dem? Ville jag
ruinera dem? ... Jag har aldrig sett dem sådana. De, som voro så snälla
mot mig, som kunde ge ut hur mycket som helst för att köpa mig
presenter. De måste sannerligen vara på väg att bli tokiga, ty det är inte
förnuft i att på det sättet förstöra lifvet för sig, när de kunde ha det så
bra i sitt vackra hem och utan minsta bråk eller hufvudbry lefvaupp
sina med möda förtjänta pengar.»
»Jag hoppas, att du inte var enträgen», sade Jordan.
»Jo, det var jag visst, det, och då kastade de sig öfver dig. Du
hör, att jag talar om alltihop för dig. Jag hade så säkert lofvat mig
själf, att inte berätta det för dig, men nu slapp det ur mig ändå. De sade
flerfaldiga gånger, att de på förhand hade insett, att det var ett dåligt
yrke att skrifva i tidningar och att vi skola sluta på fattighuset. . .
När jag till sist i min ordning blef förargad och ämnade gå min väg,
kom morbror Chave. Du vet, att han alltid har varit mycket förtjust
i mig. De blefvo då lite mera resonliga, och triumferande frågade han
pappa, om han tänkte fortfarande låta bestjäla sig. Mamma tog mig
afsides och smög femti francs i handen på mig och sade, att med dem skulle
vi nog få några dagars anstånd, så att vi hunne ordna saken.»
»Femti francs! En allmosa! Och den tog du emot?»
Marcelle hade ömt fattat hans händer och sökte att lugna honom
genom att tala lugnt och förståndigt.
»Seså, var nu inte ond! ... Ja, jag tog emot dem, men som jag så
väl begrep, att du aldrig skulle ha vågat gå med dem till
exekutionsbe-tjänten, så gick jag genast själf till honom, vid rue Cadet, du vet. Men
tänk dig, att han vägrade att ta emot pengarna: han hade uttryckliga
order af herr Busch, och denne var den enda, som kunde hindra
utmätningen. Åh, den där Busch! Jag hatar ingen människa; men hvad den
karlen retar mig och är mig vidrig! Men det betyder ingenting, jag
skyndade i alla fall till honom vid rue Feydeau, och han måste nöja sig
med dessa femti francs, och nu få vi vara i fred i fjorton dagar.»
Jordans ansikte visade en stark sinnesrörelse, och återhållna
tårar fuktade hans ögon.
»Och det har du gjort, min lilla hustru, det har du gjort?»
»Ja, jag vill inte, att man skall tråka ut dig mera. Hvad frågar
jag efter, om jag får höra oförskämdheter, bara du får arbeta i fred!»
»Ack, du lilla hustru, hvad du är duktig och hvad jag tycker om
dig», sade Jordan, som omfamnade och kysste Marcelle, fast
redaktionssekreteraren gick förbi just i detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
