Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de 200,000 gamla aktierna. Och det var rörande detta, han hade fått
sin »storartade idé», nämligen att göra upp en approximativ beräkning
öfver det löpande årets vinst, som han var viss om skulle uppgå till
minst 36 miljoner. Därifrån tog han lugnt de 25 miljonerna, som
fattades. Och sålunda skulle Universalbanken från den 31 nästkommande
december ha ett kapital af 150 miljoner francs, fördeladt på 350,000 fullt
inbetalda aktier. Man likställde sedan aktierna i kurs och lät dem lyda
på innehafvaren för att underlätta deras fria omsättning på marknaden.
Det var en afgörande triumf, en snillrik idé.
»Ja, snillrik!» skrek han. »Det är inte för mycket sagdt.»
En smula yr i hufvudet, satt Hamelin och bläddrade i det
skriftligt uppgjorda förslaget och granskade siffrorna.
»Jag tycker inte om detta bokslut i förtid», kom han omsider fram
med. »Det är verkliga utdelningar, ni vill ge era aktieägare, eftersom
ni betalar in deras aktier. Och då måste man vara säker om, att alla
summorna äro intjänta. Annars skulle man med skäl anklaga oss
för att ha delat ut imaginära dividender.»
Saccard blef ond.
»Hvad för slag? Jag har ju beräknat under öfverslagsbeloppen.
Se själf, om jag inte har varit försiktig: skola inte ångbåtarna, skall
inte Karmel, skall inte Turkiska banken ge större vinster, än jag har
tagit upp här? Ni kommer där nerifrån med segerbudskap: allt går bra,
allt frodas, och så kommer ni och säger mig obehagligheter, på grund af
att framgången är så oviss!»
Hamelin smålog och lugnade honom. Jo, jo, visst trodde han på
framgången. Han bara ville, att allt skulle gå korrekt till väga.
»Hvad tjänar det i själf va verket till att ha så brådtom?» sade fru
Caroline saktmodigt. »Kunde man inte afvakta april för denna
ökning af kapitalet? . .. Eller, eftersom ni behöfver tjugufem miljoner
till, hvarför släpper ni inte ut aktier på tusen eller tolfhundra francs
genast, hvarigenom ni ju skulle undgå att i förskott dra växel på nästa
årsvinst? »
Saccard blef konsternerad för ett ögonblick och såg på henne,
förvånad öfver att hon hade kunnat finna på detta.
»Ja visst, å 1,100 francs i stället för 850 skulle de 100,000 aktierna
ge just de 25 miljonerna.»
»Nå, då är ju allt klart», återtog hon. Ni är säkert inte rädd för,
att aktieegarna skola visa sig istadiga. De betala lika gärna 1,100
francs som 850.»
»Ja, helt visst! De ge allt, hvad man begär, och de skola till på
köpet slåss om att få ge mera. De äro alldeles galna — de skulle kunna
storma banken för att få lämna oss sina pengar.»
Men helt tvärt blef han sig själf igen och började att häftigt
protestera.
»Hvad är det ni pratar för slag? Jag vill inte begära några
elfvahundra francs af dem, inte på några villkor! Det skulle verkligen vara
alldeles för dumt och alldeles för enkelt. . . Förstår ni då inte, att når
det gäller krediten, måste man alltid sätta fantasien i rörelse. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
