Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen, kunde man sofva lugnt på sitt öra. Nej, tack vackert, hon skulle
visst inte låta honom sälja; hellre skulle hon sälja villan för att köpa
ännu flera aktier. Och med beklämdt hjärta satt Marcelle där helt
tyst och hörde dessa stora siffror surra kring öronen; hon tänkte på, hur
hon skulle våga att be om att lån på femhundra francs, här i detta af
spelpassionen hemsökta hus. Ändtligen vågade hon försöket vid
desserten: de behöfde femhundra francs, annars skulle det bli utmätning
hos dem; hennes föräldrar kunde inte öfverge dem i sådana svåra
omständigheter. Hennes far böjde genast ned hufvudet och gaf sin hustru
ett generadt ögonkast; men hon sade genast nej, kort och bestämdt.
Femhundra francs, hvar ville hon, att de skulle ta dem ifrån? Alla deras
kontanter voro engagerade i spekulationer. Och för resten kom
han igen med sitt gamla gnat: när man hade gått och gift sig med ett
utsvultet kräk, en herre som skref böcker, fick man också hålla till
godo med följderna af sin dumhet och inte försöka att åter falla de sina
till last. Nej, hon hade inte en sou för lättingar, som låtsa sig hysa ett
ädelt förakt för pengar, men bara täiika på att få lefva på andras pengar.
Och hon hade låtit sin dotter gå, med blödande hjärta och förtviflad
öfver att inte längre känna igen sin mor, som förr var så förståndig och
så god.
Utkommen på gatan, hade Marcelle bara gått utan att veta hvart
och tittande ned på marken, som om hon skulle ha väntat, att där hitta
några pengar. Men så fick hon plötsligt den idén att vända sig till
onkel Chave, och hon gick tvärt till hans lilla nätta bostad vid rue Nollet
för att träffa honom, innan han gick på börsen. Hon hade hört tissel
och tassel och flickfnitter: men när dörren hade öppnats, hade hon
funnit kaptenen solo, rökande sin pipa. Han hade blifvit ytterst
ledsen och tycktes rent förbittrad på sig själf, i det han skrek, att han
aldrig hade hundra francs till öfverlopps, utan var ett svin, som dag för
dag åt upp sina små börsvinster. När han sedan fick höra, att
Maugen-dres hade sagt nej, då for han ut emot dem, detta gemena pack; nå, han
gick då aldrig mera till dem, sedan den höga kursen på deras aktier
gjort dem stolliga. Hade inte hans syster i förra veckan kallat honom
för gnidare och gjort narr af hans försiktiga spekulationer, därför att
han helt vänligt hade rådt henne att sälja? Han skulle sannerligen inte
beklaga henne, när hon bröt halsen af sig.
När Marcelle med tomma händer åter stod ute på gatan, hade hon
måst bekväma sig till att gå upp på redaktionslokalen för att tala om för
sin man, hvad som hade händt på morgonen. De måste
ovillkorligen betala Busch. Jordan, som ännu inte fått någon förläggare till
sin bok, hade gett sig ut på jakt öfver hela Paris efter pengar, i detta
regnväder och denna smuts, utan att veta, hvart han skulle vända sig
— till sina vänner, till de tidningar, i hvilka han var medarbetare
eller till någon, som han tillfälligtvis mötte. Fastän han hade bedt henne
om att gå hem, var hon så orolig, att hon hellre satt kvar på den lilla
bänken och väntade på honom.
När Dejoies dotter hade gått, och han såg, att hon satt kvar där
ensam, gick han fram till henne med en tidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
