Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken, som hennes mor hade burit och som hennes dotter skulle bära på
sin bröllopsdag. Och heta tårar stego upp i hennes ögon och rullade
nedför hennes kinder med en så tragisk smärta, att Léonides hjärta
rördes af djupt medlidande och hon började att dra Busch i rocken
för att få honom att gå. Hon ville därifrån, ty det plågade henne att
göra denna stackars gamla dam, som såg så god ut, så mycket ondt.
Busch följde helt kallt med denna scen: nu var han säker om att
få öfvertaget, ty af lång erfarenhet visste han, att hos kvinnorna
gråt-kriser äro ett förebud till, att det är slut med allt motstånd, och nu
väntade han.
Kanske skulle den förfärliga scenen ha räckt ännu längre, om
icke i detta ögonblick en svag, kväfd röst hade brustit ut i snyftningar.
Det var Alice, som inifrån alkoven ropade:
»Ack, mamma, de ta lifvet af mig... Ge dem allt... låt dem
ta allt... O, mamma, låt dem bara gå sin väg, de ta lifvet af mig.,
de ta lifvet af mig!»
Grefvinnan gjorde en åtbörd af ytterlig förtviflan, som om det
hade gällt hennes lif. Hennes dotter hade hört allt, hennes dotter
var nära att dö af skam! Hon kastade till Busch smyckena och sköt
honom mot dörren efter Léonide, som redan var borta; hon gaf
ho-hom knappt tid att i utbyte lägga grefvens förbindelse på bordet.
Sedan öppnade hon alko vdörren och sjönk ned öfver Alices
hufvud-gärd; förtviflade, tillintetgjorda blandade mor och dotter sina tårar
med hvarandras.
Upprörd, som hon var, hade fru Caroline ett ögonblick varit nära
att blanda sig i saken. Skulle hon låta den uslingen på detta sätt
utplundra dessa stackars kvinnor? Men hon hade ju nyss hört den
gemena historien, och hvad skulle man göra för att undgå skandalen?
Ty hon visste, att han var karl till att fullt ut genomföra sina
hotelser, Och själf kände hon sig skamsen inför honom genom vetskapen
om den hemlighet, som fanns dem emellan. Ack, så mycket lidande,
så mycket smuts! Hon kunde icke finna något tröstande ord att
säga, hade ingen hjälp att lämna! Hvad hade hon där att göra? Till
sist gick hon fram mot alkoven med tårfyllda ögon och öppna armar,
gripen af ett så oändligt medlidande, en så djup rörelse, att hela
hennes kropp darrade.
Fru Caroline yttrade icke ett ord, hon endast slog armarna om
dem båda och slöt dem tätt intill sitt hjärta. Det var det enda, hon
kunde göra. Och hon grät med dem. Och de båda olyckliga
för-stodo henne, deras tårar runno ymnigare, men mindre bittra. Om
det också icke fanns någon tröst, måste de ju i alla fall fortfarande
lefva.
När fru Caroline åter kom ut på gatan, fick hon se Busch stå där
i ifrig rådplägning med fru Méchain. Han hejdade en droska, fick
Léonide upp i den och så bar det i väg med dem. Fru Caroline
skyndade på stegen, men Méchain gick rakt emot henne. Troligen stod
hon och höll utkik efter henne, ty genast började hon att tala om
Victor och hade reda på, hvad som dagen förut hade timat på arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
