Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B
Ö C K E R
Leo Trotzki: Den ryska arbetarrevolutionen.
En av de centrala personligheterna i den fyska revolutionen, den
utomordentligt erfarne, kunnige och skarpsinnige Leo Trotzki, skildrar
här tilldragelserna i det avsnitt av revolutionen, som varit mäst
omstritt och som bildar utgångspunkten för spänningen och brytningen
mellan Ryssland och Ententen ävensom för lögnkampanj och isoleringspolitik
mot ryska republiken.
Trotzkis bok, jämförd med Strannikovs lösa och abrupta:
”Bolsjevismen i sovjetriket”, ger oss en sammanhängande logisk, p& viktiga fakta
stödd framställning, av de vecka efter vecka, dag för dag sig utvecklande
händelserna. I klar åskådlighet träda fram sommarens och höstens
händelser år 1917, förvirringen i de borgerliga och socialpatriotiska
kret-sarne, mensjevikers och socialrevolutionärers bristande handlingskraft,
beroende av ententemakterna, Korniloväventyret, kampen om sovjets,
förparlament och konstituant, korteligen hela den bedrövliga
huller-om-buller-regim, som bär Kerenskis namn.
Huvudsakligen det rent politiska förloppet skildrar Trotzki; det
sociala tillståndet endast skymtar i förbigående, men bildar naturligtvis
för författaren det stora inre motivet för den bolsjevikiska oppositionens,
sedermera revolutionens taktik. Sida för sida avslöjas
koalitionsregeringens svaga och tvetydiga hållning. När proletariat och garnison i
Petrograd fordrade, att de hemliga traktater, som bundit Ryssland vid
Ententen, skulle offentliggöras, tvang Kerenski frontarmén till angrepp; det
var således ett politiskt schackdrag väsentligen mot inre
motståndare. Hur fullständigt partierna och grupperna kring Kerenski hade
låtit sig snärjas i den tsaristiska allianspolitikens garn framgår av Trotzkis
anmärkning, att flere av dessa ”intellektuella ledare” under tsarismens tid
t. o. m. hade förklarat sin anslutning till Zimmerwald.
Men nu hade de sprungit sin väg.
De spännande juli- och augustidagarna, då massornas missnöje
an-’ antog allt kraftigare demonstrativa former, samtidigt med att det visade
sig omöjligt att ”pånyttföda” armén, denna den begynnande orons tid,
vari Kornilovepisoden faller som en snabbt slocknande meteor, denna
pe-• riod, då man ena dagen kastade bolsjevikerna i fängelse, andra dagen
ville sända Skobeleff till Paris för att beveka Ententens imperialister,
denna period som så som den här analyseras lämnar det ovederläggliga
beviset för Kerenskiregimens omöjlighet och nödvändigheten av ett
revolutionärt steg nt nr den allt förlamande och upplösande trollkrets, vari
Ententen genom sina anhängare sökte hålla Ryssland dels kvar i kriget,
dels inom marginalen av en för Ententen fördelaktig inrepolitisk kurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
