Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom socialistiskt skolningsarbete nått en högre plan”. Hans
program var en ekonomisk reformism: ett så småningom övertagande
av produktionen via driftsråd och fackföreningar. Så mycket var
tydligt, att denna slags syndikalism ej gärna kunde förenas med
tredje Internationalens riktlinjer, ocli det vore icke
överensstämmande med denna Internationals egna intressen att i densamma söka
inprässa syndikalistiska riktningar av denna typ. Icke heller var
det kongressen.’ uppgift att genom ett flertalsbeslut konstatera
motsättningarna. Det hade ju varit en lätt sak att få. majoritet för
det ursprungliga förslagets yrkande, eftersom de syndikalistiska
deltagarne utgjorde en mycket ringa minoritet. Men meningen var
icke att söka. brytningspunkter utan anknytningspunkter, som
fcunde möjliggöra ett samarbete. Därför omformulerades
resolutionen så, att. den visserligen icke direkt fordrar anslutning till
Moskva, men den betonar, att clen stora majoriteten av världens politiskt
organiserade revolutionära proletariat samlat sig i den tredje
Internationalen, och >den uttalar nödvändigheten av, att också de
fackliga, ekonomiska och andra organisationer, som står på den
revolutionära klasskampens grund, i intim samverkan med den Tredje
Internationalens partier må stödja och främja det skandinaviska
samarbetet för värklsrevol utionen.
I anslutning till denna resolution antogs även ett klart
solida-ritetsuttalande för Rådsryssland jämte ett aktionsprogram för
bistånd åt våra ryska kamrater. Anmärkningsvärd ur principiell
synpunkt är häri den sats, som. konstaterar hur massaktionerna i
Ryssland utmynnat i ”proletariatets herravälde, arbetets diktatur”.
Från syndikalistisk sida, där man godkänt denna, formulering, kan
visserligen sägas, att man därmed blott konstaterat ett obestridligt
sakförhållande. Och det är ju sant. Men ligger icke häri också
ett indirekt erkännande av den historiska utvecklingens
nödvändiga gång? Grå är teorin, blott livets träd är evigt grönt. Det
är inte våra spekulationer, som danar verkligheten, det är av
verkligheten vi måste lära. Och vad visar verkligheten? Jo, att
proletariatets revolutionära massaktioner måste vid en segerrik utgång
leda till diktaturens övergångsskede. Att konstatera att så skett
är detsamma som att medge att så måste ske vare sig man anser
det önskvärt eller ej. Principiellt är det för övrigt ingen skillnad
mellan den diktatur på arbetsplatsen, som syndikalisterna
erkänner, ”arbetets diktatur”, och den statliga diktatur, ”proletariatets
diktatur”, som vi kommunister företräder. Det är blott olika uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
