Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så. blir äktenskapet giltigt lika bra för det. oc-h lev« brudgum och brud
och barnen de får med tiden!
Medan den lilla .musicerar oek Heine drömmer om friheten, råkar han
ut för en mindre välkommen välkomsthälsning: de preussiska
publikanorna börjar snoka igenom hans gepäck, sökande efter dyrbara spetsar,
smycken och förbjudna böcker. Ni dårar, som söker i min koffert! ropar
diktaren. Det kontraband som jag för med, det har jag ,i mitt huvud!
Spetsar som ska sticka Preussen, framtidens kronjuveler, den nye okände
gudens tempel klenoder!
”1 huvudet har jag ock mången bok,
för er full av farliga gifter -v
mitt huvud är fullt som ett fågelbo
av konfiskerbara skrifter”,
ja, det kan knappast vara värre i Satans bibliotek. I samma, sång ger
Heine en kraftig spark åt tyska tullföreningen, som ska ena allt Tyskland:
”Den skall oss den yttre enheten ge
den rent materiella;
censuren ger oss den andliga,
den etiskt ideella.”
.Så når skalden Aachen oeh kliver i Aaebendomen över Karl den
stores stoft, men han vill hällre vara den fattigaste poet i Stuttgart än
den döde kejsaren, ty Aachen är ett fördömt tråkigt ställe, där t. o. m.
hundarna på gatan ber att främlingen ska ge dem en spark till förströelse.
Samma pedantiska folk som alltid, förpreussat träaktigt lydigt:
”Så stela och styva gå de omkring,
så vaxjusraka i ryggen,
,som hade de slukat den hasselkäpp
de förr fingo smaka på ryggen.”
Författaren hånar den militära kostymen, pickelhuvan: en jälm med
stälspetsen vänd mot himmelen. Här är det också han på ett .värdsberömt
sätt uttrycker .sitt hat mot begreppet Preussen, mot ’den preussiska örnen:
”1 Aachen såg jag på posthusets skylt
på nytt den fågel jag hatat
och hatar alltjämt och som med gift
s& ofta min dikt har matat.
Du vidrig,a fågel, om ödet en gång
i mina händer gav dig,
då skulle jag plocka dig utan nåd
och hugga klorna av dig.”
Och så skulle den sättas högt på en stång som måltavla för
Rhen-landets fågelskyttar! Och den som sköt den skulle få Tysklands krona!
Resan går vidare till Köln, där diktaren känner Tysklands själ i den
måltid med äggkaka. skinka och rhenvin, han intar, oeh förjupar sej
ironiskt i den heliga stadens forntid, ”medeltidens cancan med nunne- och
munksvinerier”:
”Gemen het och dumhet bolaide här
som hundar på öppen gata,
och därpå känns yng.let ännu igen,
att tron blott lärt dét att hata.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
