Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dét toästa blir att du stannar kvar
bär i ditt gamla Kyffhäuser —
när jäg betänker saken rätt.
behöva vi alls ingen kaiser."
Så skämtade Heine med kejsaren — i drömmen, det betonar han noga,
ty i vaket tillstånd ’kan ingen tysk förgå sej så miot en furste! Och han
her också om ursäkt samt uttalar hoppet att snart’ få1 återse Barbarossa
kommande att befria oss fr&n nyromantikens falska medieltidssvärmeri och
ge oss den riktiga medeltiden, vilken med allt sitt elände dock är bättre.
I Minden, en väpnad stad, förkunnar Heine sin avsky för preussiska
fästningar och kan inte sova på natten, han tycker sej se ett
damokles-svärd över sitt huvud, tycker sej känna en iskall censorhand kring sin
tinning och stönar: O. om jag voro hemma hos min kära hustru i Paris, i
Faubourg-Poissonniére! lian tycker, att spökgendarmer i liklakan griper
honom och för honom i bojor till en klippa, där han likt en annan
Prome-tevs hackas i levern av den preussiska örnen. Och så vaknar han
badande i svett! Fr&n Minden reste han hals över huvud med extra diligens.
Nu bär det genom det lilla furstedömet Biickeburg, av vilket hälften
följde med på hans stövlar — så nog kan man, mot Dantons tro, ta med sej
fosterlandet när man är ute och reser. Därefter når Heine Hannover, vars
engelskfödde kung Ernst August begycklas, där han i sin enformighet
bland lakejerna och drabanterna nästan är färdig att hänga sej. Berättar en
ciceron och tillägger:
”1 förgår jag fann honom sysselsatt
med att koka (jag tror mig ej synda
mot diskretionen) med egen hand
lavemang åt sin sjuka hyn da."
Äntligen är diligensen framme i Hamburg och den efter tretton år
återvände sonen tas emot av sin gamla mor, som — hur betecknande! —
börjar återseendets glädje med frågan, om Heinrich ej är hungrig och vad
han vill ha för mat! Förstår hans fru att sköta om honom? Kan hon laga
bra mat och stoppa hans strumpor och lappa hans skjortor? Och in
kommer fisk och gås ocli diktaren måste prata mat och berätta gumman, att
fransmännen förstår fylla gässen bättre än tyskarna och 1-agar bättre
såser. En följande säng ger oss skalden vandrande kring i det av fjolårets
eldsvåda härjade Hamburg, där han finner åtskilliga gamla sevärdheter
brända: huset där han kysst, sin första ungdomskyss, rådhuset, börsen, där
fäderna i sekler handlat med varann ”så redligt som möjligt”, banken,
stadens ”silversjäl”. Hamburgarna är ledsna över alla förlusterna, men. Heine
tröstar dem med att "Tröja var en bättre stad oeh måste ändå brinna”!
■ Men än sorgligare än med husen är det med människorna, de går kring
som vandrande ruiner. Många är borta; både levande och döda, kristna och
judar, får sin satir, ända till Campes trogna pudel Sarras:
”Och min förläggares hund är död —
man hör bara ledsamheter!
Ack, Campe hade nog ihällre mist
ett dussin av sina poeter.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
