Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
virkes av et personlig syn — ikke av en leksikonartikel.” Paulson
uppfyller själv beundransvärt detta i isynnerhet för en essayist ytterligt svåra
krav. På samma gång han objektivt och klart tecknar för oss sina kära
tänkare och deras tankar, låter han oss strax också få tag i hans egen
personlighet, känner honom själv och hans ande genom de skrivna
raderna, får en glimt av hans själ.
Jag tänker här särskilt på den utmärkta artikeln Den moderne
mennesketype. Såsom sprungen fram ur den sociala revolutionens eget hjärta
är framställningen av nutidslivets rop efter samfundsmänniskor:
”derfor maa livet baseres paa arbeide, et arbeide hvori samfundets enkelte
individer deltar og virker sammen som hjul i en maskine. Vi behøver
derfor ikke at være maskiner eller la os overmande av mekanismen.
Men vi maa lægge vor livsanskuelse paa det grundlag, hvorpaa hele vort
liv er lagt: arbeidet.” Verka icke dessa teser som en kort
sammanfattning .av ryska arbetarrepublikens författning? Och hur äkta marxistiskt
är icke detta härliga ordet: "’Socialismen mener, at det indre liv ialfald
har ganske andre betingelser for at fuldkommengjøres, hvor de ydre
livsforhold er bekymningsfri.”
Endast ett par små stickprov till ur denna tankemättade bok må
medges mig: Över det outslitliga och påtagligen för varje år allt
mer brännande ämnet Socialisme og Darwinisme har förf en serie
synnerligen beaktansvärda uttalanden. (Jämför Edward Avelings
utmärkta broschyr i ämnet för ett par är sedan på norska
ungdomsförbundets förlag i kamrat Tor.geirsons goda översättning.) Här är det
närmast Enrico Ferris utredning om kampen för tillvaron, som Paulson
refererar. Han uppvisar denna utveeklingsfaktors relation till den stigande
kulturen: ”Naturfolkene er meget frugtbare men har forholdsvis kort
levetid, mens kulturfolkene fremviser lavere fødseltal men lever
forholdsvis længere.” Socialismen intar här en rent vetenskaplig standpunkt:
”den hverken udehulder eller fornegter erkj endelsen av at der findes
be-seirede i kampen for tilværelsen. Men socialismen vil føre med sig den
store fordel ved fjernelsen av den store masse fysiske og moraliske
elen-dighet at kunne tilstoppe mange kilder for fysisk og moralsk urartning.
Man maa ogsaa i dette forhold ta med i betragtning loven om solidariteten
mellem individer av samme art.” Fullt riktigt tillfogas längre fram:
’"Darwinismen har paavist arternes utvikling gjennem kampen for
tilværelsen. Marxismen har paa samme maate forenklet
samfundsutviklin-gen til loven om klassekampen. Ser man slægternes historie i dette lys,
saa biir de vekslende tidsavsnit — fra vildhet gjennem barbari og lav
kultur til en høiere form for civilisation — ikke bare utslag av
individuelle handlinger. De viser sig som et drama, hvor de vældige kræfter
i samfundet drives til kamp mot hverandre.” Och i uppsatsens slutord
fastslås, att ”det historiske syn paa samfundsudviklingen, som er
sær-kjende for socialismen, maa stile mot en omformning. Det er den, som
er i sin forberedelse rundt om os. Idet det gamle samfund arbeider mot
sin opløsning, medvirker det til at skape den nye form, hvorunder
fremtidens epoke skal udvikle sig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
