Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heroiskt manar Bosa sin fria väninna att möta ödet med tillförsikt:
”Ni frågar på ert kort: varför är allt så? Ni barn, ”så” var alltid
livet, allt hör dit: lidande och skilsmässa ooh längtan. Man måste alltjämt
ta det med alltsammans och finna allt vackert och g-ott. Åtminstone gör
jag det. Inte genom utspekulerad vishet utan helt enkelt så av min natur.
Jag känner instinktivt, att detta är det enda riktiga sättet att fa livet,
och känner mej därför värkligt lycklig i varje situation. Jag skulle
heller inte vilja ha något, borta ur mitt liv och inte vilja ha något
annorlunda än det var och är. Om jag ändå-kunde få er till denna uppfattning
av livet!”
”Jag ler i mörkret mot livet”, skriver hon en annan gång, ”som om
jag kände någon trolldomshemlighet, som straffar allt ont och ledsamt
och förvandlar det i idel jus och lycka.” Man måste ta allt i det
samhälleliga skeendet som i privatlivet: ”lugnt, i stora drag och med ett milt
leende”. Yi har att vänta en epok av stora händelser som skapar stora
människor, men först måste vi genom en period av det värsta mänskliga
lidande. Hon manar Sonja att ta livet tappert, oförsagt och leende —
trots allt! — och hälsa Karl detsamma: ga i ra — trots allt! —
Än är hon lycklig i minnen av gångna lyckliga somrar, än planerar
hon samman med Sonja och Karl resor till Italien och Corsica, när hon
blivit fri. ”Tålamod och mod! Vi ska ännu leya, vi ska ännu uppleva .stora
ting.” Ja, Rosa Luxemburg fick det, stora ting fick hon uppleva, men
hennes liv, ute i friheten blev kort. Nu är det snart två år sedan hon
brutalt mördades av en förvildad pöbel. Hennes förgängliga kropp vilar nu
tillsammans med hennes store vän Karl Liebkneohts och aderton andra
jält-ars från januarikampen i Berlin ute bland björkarna på Fredrichsfelde
centralkyrkogård. Men hennes ande lever lika odödlig bland revolutionens
soldater i alla land. Hon var en stor, hel människa. I sin yttre
skröplighet ägde hon vad hon förgäves sökte i den tidens unga dikt, trots all
dess formella skönhet: en stor ädel värdsåskådning! Så
mäktig har .denna stora själ strålat igenom hennes enkla personliga brev, att
de t. o. m. fått fienderna, den tyska borgarpressen att vördnadsfullt böja
huvudet. Ooh den, som ej kommer i tillfälle att genomleva Rosa
Luxemburgs och Karl Liebkneehts fängelsebrev, han har värkligen gått miste
om något av det vackraste och finaste i dessa ohyggliga tider.
T. N.
George Lansbury: Whaf I saw in Russia.
Utan tvivel är professor W. T. Goode’s bok om bolsjevismen den
bästa, som i England skrivits om Rådsryssland. Den ger fakta och gripbara
hållpunkter mer än de övriga, som mest är lätt gods. Till denna kategori
hör också George Lansbury’» bok. Men den är vinnande och anspråkslöst
skriven, den lämnar mycket upplysningar, och utan tvivel är den ett
utomordentligt bidrag till kunskapen om kampen för förvärkligandet av det
kommunistiska samhället i det revolutionära Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
