Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då djuren äro tämligen rörliga oeh oroliga, visade det sig
nödvändigt att i och för undersökningen först fixera dem på lämpligt sätt.
Härvid gick jag tillväga sålunda, att jag fäste dem vid en liten
kautschukbit medelst en fin nål, vilken stacks genom skalet på ryggsidan,
således utan att skada eller komma i beröring med själva kroppen. För
att tydligare kunna iakttaga benens funktion bortopererade jag större
delen av ena skalhalvan. Trots att djuret är mycket genomskinligt
erbjuder det dock åtskilliga svårigheter att klart och tydligt kunna
iakttaga vad som försiggår, och i vissa fall blev jag därför tvungen att
borttaga även ena sidans extremiteter för att komma åt att se den
motsatta sidans inifrån. Som djuren naturligtvis skadas avsevärt genom ett
dylikt ingrepp, hinner man ej se mycket innan rörelserna alldeles
upphöra. Kautschukbiten med det sålunda behandlade exemplaret
nedsänktes därpå i vatten i en flat skål och undersöktes. För att kunna påvisa
vattenströmmarnas eller näringspartiklarnas gång använde jag en
filtrerad vattenlösning av karmin. Den största nyttan gjorde emellertid med
karmin färgad äggvita, vilken var ett i alla avseenden utmärkt medel.
För att vid behov något förlångsamma den ofta häftiga rörelsen hos
extremiteterna begagnades etervatten (= något eter uppskakad i vatten),
vilket emellertid bör vara mycket svagt, emedan djuren äro synnerligen
känsliga för detta bedövningsmedel.
Vi skola nu taga närmare kännedom om det egendomliga och
intressanta sätt, varpå Limnadia förskaffar sig sin föda. Förvarar man
djuren i ett akvarium, finner man dem vanligen ligga stilla på bottnen
eller sitta fastklamrade bland växterna med sina antenner. Benen äro
likväl alltid stadda i rytmiska rörelser. Utgöres bottensatsen av slam
eller annat finfördelat material, skall man emellanåt se djuren börja röra
på sig och med framkroppen rota i muddret. Det som då uppröres
såväl genom antennernas som benens rörelser, drives bakåt på sätt, som
förut i korthet beskrivits. Detta är lätt att iakttaga i akvariet med
obeväpnat öga eller med en svag lupp, om exemplaren ej äro alltför små.
I detalj är förloppet följande. De uppslammade partiklarna sugas av den
genom benrörelserna uppkomna vattenströmmen in mot de främsta,
bakom huvudet liggande benparen. Härvid kommer en stor del av dessa
partiklar inom benens direkta verksamhetsområde, de fattas av dem och
komma att föras bakåt. Detta sker ej i första hand genom den
omnämnda vattenströmmen, ty denna rör sig med starkare kraft blott nära
extremiteternas yttre delar.1 Till någon del bidrager nog strömmen,
särskilt längst fram, men transporten sker dock huvudsakligen tack vare
direkt mekanisk påtryckning, orsakad av benens borst, då dessa vid
benrörelserna slå bakåt. För varje gång benen slå bakåt föras partiklarna
således längre och längre mot djurets bakkroppsspets. De sammanbakas
härvid allt hårdare. Även en annan sak skola vi lägga märke till. Under
1 Den är av betydelse egentligen blott för djurets ställflyttning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
