- Project Runeberg -  Zoologiska Bidrag från Uppsala / Band VI. 1918 /
50

(1911-1967)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nach dem oberen Schnabelantimer. Die Ganglien der inneren
Schnabelnerven stehen mit einander und mit entsprechenden Ganglien in dem
oberen Schnabelantimer in Verbindung.

Hoek 1881 (2). Die für diese kleine Übersicht interessanteste
Abteilung dieser Arbeit ist der Nachtrag, in welchem der Verfasser Dohrns
Monographie kritisiert und Dohrns Resultate mit den seinigen vergleicht.
Im übrigen bietet er hier wenig Neues über das hinaus, was Hoek schon
früher mitgeteilt hat.

Über das in jedem Antimer zwischen der Schnabelspitze und dem
grössten Schnabelganglion befindliche kleine Ganglion sagt Hoek: “Si
nous ajoutons encore que, parmi les nerfs qui prennent naissance dans
le ganglion le plus grand et le plus avancé des faisceaux ganglionnaires,
il y en a toujours deux qui s’avancent en direction oblique et qui entrent
de nouveau dans un ganglion de petite dimension, que de celui-ci partent
des nerfs destinés à l’innervation des plaques labiées placées à l’entrée
de la bouche et ayant souvent une petite brosse entre eux, et enfin que
ces derniers petits ganglions s’unissent de nouveau entre eux, nous
croirons avoir donné à grands traits une idée du système nerveux destiné
à l’innervation de la trompe. “

Hoek erklärt gegen Dohrn, dass er es für unwahrscheinlich halte,
dass der innere Schnabelnerv ein Zweig des äusseren sei, obgleich es ihm
nicht gelungen sei, dies mit Bestimmtheit zu konstatieren. Nach Hoek
verlaufen diese Nerven eher unabhängig von einander.

Ferner erklärt Hoek, dass der Nerv nach der Chelicere getrennt
von dem Nerven des oberen Schnabel antim eres ausgehe.

Adlerz 1888. Das für diese Historik wichtigste wird von Adlerz
in folgender bemerkenswerten Äusserung zusammengefasst: “Om jag här
skulle våga, att gentemot Dohrn häfda den gamla LATREiLLE’ska
uppfattningen af snabeln såsom uppkommen genom sammansmältningen af en
öfverläpp samt ett första postoralt par kroppsbihang, så skulle jag
huf-vudsakligen grunda denna uppfattning på innervationsförhållandena,
sådana de äfven varit kända af Dohrn och Hoek. Den sistnämnde har
redan gjort ett försök i denna riktning. Att det ej utfallit fullt lyckligt,
beror hufvudsakligen på hans missuppfattning af undre svalggangliets
sammansättning samt naturen af extr. II.1

Undre svalggangliet (se fig. 2) afger i regeln 3 nervpar: 1) till
sna-belns undre ’antimerer’, 2) till extr. II samt 3) till extr. III. (Jag
bortser härvid från några fall, då genom sekundär anslutning af följande
ganglier äfven första paret gångben mottager sina nerver från den
sub-oesopliageala gangliemassan.) Såsom man skulle kunna vänta, och såsom
äfven Dohrn påvisat vara förhållandet, visar detta ganglion trenne
centra af ’fibrillären Punktmasse’, motsvarande de respektive nervparen.

Mit Extr. II und Extr. III sind Palpen und Eierträger gemeint.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:56:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zoouppsala/1918/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free