Kuddnäs.

Nu har jag att berätta om den lille gossen, som föddes den 14 januari 1818 och som i dopet hade erhållit sin fars namn, så att han nu var en ny Zacharias Topelius. Det var inte för intet, som han hade kommit till världen på Felixdagen. Han var i själva verket den lyckligaste pojke, som stod att uppleta i hela sju konungariken. Inte den finaste prins kunde ha det bättre ställt för sig. Allt från början blev han älskad och omhuldad av inte mindre än tre trotjänarinnor, som gjorde allt, vad i deras förmåga stod, för att skämma bort honom. Två av dem voro från Nykarlebytrakten och talade svenska såsom hans föräldrar, men den tredje var från finnbygden uppåt Uleåborg till. Hon hade blivit särskilt efterskickad för att lära gossen att tala finska, vilket fadern ansåg rätt nödvändigt för en invånare i ett land, där största delen av allmogen talade detta språk, men den lille föredrog att lära sin barnjungfru att tala sitt språk, och han fick det, som han ville. Såtillvida misslyckades den finska Britas undervisning, men i