Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jul, sedan han hade slutat dansskolan, gick han flera gånger med herr Blank på picknicker och gjorde bekantskap med huvudstadsdamerna. Men hans hjärta förblev troget Mathilda Lithén. Det fanns i hela Helsingfors ingen ung flicka, som kunde förliknas med henne, ja, han skulle nästan
vilja säga, att den anspråkslösaste av hans flickbekanta i Nykarleby var förmer än den förnämsta här nere.
Den andra roligheten bestod däri, att han och rumskamraten hyrde ett piano tillsammans. För en sådan »syltfot» och spektakelmakare, som den där Barcken än var, så saknade han ingalunda begåvning. I musiken hade han aldrig kommit så långt, att han hade orkat lära sig noterna, men allt, vad
han hörde, kunde han ta ut och spela efter gehör. Och Zachris å sin sida var inte mera någon fiende till musiken, såsom han hade varit första tiden i Uleåborg, utan det hade nära nog blivit till ett behov för honom att ha ett piano att svärma vid.
Det kan se ut, som om han från första stund skulle ha funnit sig bättre till rätta i Helsingfors än i Uleåborg, men härom är inte så lätt att döma. Drömlivet, som han hade fört i den kalla, vintermörka staden, hade blivit honom mycket kärt. Alla diktverken i fastrarnas bibliotek hade skapat omkring honom en förtrollad värld, en skimrande lustgård med spelande träd och talande fåglar, där hans ande hade känt sig likaså hemmastadd som i barndomsomgivningen kring Kuddnäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
