tog han emot månget hugg, som hade ämnats åt den mer framträdande av de båda kämparna. Han häpnade först över denna bild, men snart upptog han den med jubel i sin själ. Och då det blev stilla omkring honom på kvällen, rörde sig inte hans fantasi på de vanliga vägarna. Den drog inte över till sina förlovade land i söder och öster. Den sådde råg på Storkyro åker, den vallade boskap på Limingo äng, den seglade på finnskuta med last av tjära och järn över Ålands hav. Det var i sanning en märklig upptäckt han hade kommit att göra. Även i hans eget lands historia fanns det storhet, även ur den kunde fantasien hämta näring, även den lät sig ses i romantikens blåa sagoljus, omkransad av dess guldskyar.

IV.

Äntligen hade det blivit jul, och Zachris var åter hemma på Kuddnäs. Det var inte någon midsommarnattsdröm, som mötte honom vid hemkomsten, utan köld och snö, korta dagar, långa nätter, nakna träd, isbelagt hav, sträv och ofruktbar vinter. Han bävade nästan för mötet med Mathilda. Hurudan skulle han finna drottningen i sommardrömmens värld? Dagen efter hemkomsten, gick han in till staden för att hälsa på henne. Han fann henne i bagarstugan, mitt uppe i en rikedom av vörtbrödslimpor, julkusar, klenät och smörbakelser. Litet mjöldamm i håret och på kinderna, de