stanna hemma hos henne och syster Sophie., 5 Pet var inte angenämt att nu efteråt tänka på: att han hade varit en sådan slav under sin kärlek,,,att,,han inte hade kunnat behärska den. , , Det roligaste på hela hösten hade varit de dagar, då Mathilda och Rosalie hade kommit ut till Kuddnäs och legat kvar över natten. Då var det något av barnastämningen från forna tider, som hade kommit tillbaka. Man läste igenom Zachris sikolpojksskrifter, man påminde sig små missöden från skoltiden, man undrade om Zachris ännu var en sådan mästare i att koka knäck, och man lät honom visa, att han inte hade glömt konsten. Om morgnarna hade Zachris kommit in med en bricka och bjudit flickorna på kaffe. Det väckte ingen anstöt. Man räknade ju inte med honom. Just detta var litet obehagligt att tänka på. Varför tilläto flickorna honom sådant, som aldrig skulle ha kommit i fråga, om det hade varit Dyhr eller Backman? Kunde han aldrig komma dem att förstå, att han inte mer var liten och ofarlig? Och var det inte på samma sätt här i Helsingfors? Han behandlades visst också här som en morsgris, som ännu inte hade vuxit ur barnskorna. Han funderade mycket över vad det var, som i folks ögon gjorde honom så barnslig. Det låg kanske i hans utseende. Men fastän han inte var stor och grov, så var han lika lång som de flesta av sina jämnåriga och stod inte efter dem i kroppsliga idrotter. Hän tyckte om att rida, fiska, jaga, simma, gå på skrid-