sorglöshet — hur skulle allt detta åter kunna sammanträffa? Efter hemkomsten återgingo de övriga Alörns-gästerna till sina vanliga sysselsättningar, men inte Zachris. Han ville söka att studera hemma denna höst. Studierna i sig själva älskade han och ville för ingen del försumma dem, men varför skulle han inte kunna läsa hemma på Kuddnäs likaväl som i Helsingfors? Om han stannade här, då skulle han mellan lästimmarna få leva detta liv, som han älskade, i en omgivning, som bäst befrämjade hans utveckling.

II.

Det blev således inte förrän i januari 1836, som han återvände till Helsingfors, och då han tänkte tillbaka på sista halvåret, var det inte utan en liten bismak av obehag. Visserligen hade han alla dagar arbetat sina bestämda timmar, men så snart som måttet var fullt, hade han slängt sina auktorer på hyllan och skyndat in till staden till Lithéns. Ibland hade han känt sig förlägen för att visa sig där kväll efter kväll, och då hade han gått utanför på gatan och stirrat uppåt fönsterna. Han hade varit så upptagen av Mathilda, att hans mor hade blivit ledsen. Hon hade väl hoppats att få rå om honom riktigt, nu då han var hemma en hel höst. Men han hade inte kunnat