Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men borta dröjer mitt hjärtas vän,
mitt hjärtas vän;
i lund och mark är han fjärran än
och flyger långt uti skogen.
Guds vackra ängel med ögon blå,
med ögon blå,
han satt i molnet och hörde på
och sjöng så sakta i kvällen:
Du lilla fågel på lindekvist,
, på lindekvist,
Gud giv din älskling åt dig så visst,
som du kan spela och sjunga!
Och fågeln sjunger ännu i dag,
ännu i dag;
om vännen kommit vet inte jag
och inte ängelen heller.
Detta kallade han »Fågelens visa». Det var ju
ingenting, bara litet fågelkvitter. Men för honom
hade den dikten en egen tjusning. Han tyckte om
den, därför att Emilies namn var inlagt i versen
på fyra ställen, han tyckte sig höra henne själv
spela och sjunga, då han talade om fågelns sång,
och dessutom var det något av Emilie Lindqvists
intagande väsen, som han hade återgett i den
böljande rytmen.
Det var kanske ändå, kärlek, som gjorde, att
den sången smakade så sött, då han i ensliga
stunder lät den glida över sina läppar.
8. — Lagerlöf, Zachris Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
