på. detta sätt, vara sig så likt och ändå så olikti Han visste ju inte allsiännu om han verkligen älskade Emilie. Ett par dagar innan han skulle resa åter till Helsingfors, kommo Lithéns "tillbaka. Och än en gång sade Mathilda till honom, att han var så underlig. Han förstod nu med ens vad hon menade. Hon trodde, att han var kall mot henne, därför att han tyckte om en annan, och denna gången kunde han inte med harm tillbakavisa anklagelsen. Nu förvånade han sig i stället över att hon var så klarsynt. Han hade föreställt sig, att han hade visat sig mot henne alldeles som förr. Han levde i största ovisshet med avseende på förhållandet till Mathilda. Det hade aldrig varit någon förlovning mellan dem, de hade varken växlat ringar eller löften, det fanns ingenting, som man kunde bryta eller göra slut på. Och ibland visste han inte heller om det alldeles var slut. Ibland trodde han, att han ännu älskade henne. Men vad han visste, det var, att han alldeles hade upphört att dikta om henne. Däremot hade han gjort ett försök att sätta ihop en visa om Emilie. Det var den lilla gåtan från förra sommaren, som han hade tagit upp och omformat. Där sjöng en fågel på lindekvist, på lindekVist: En liten fågel är jag förvisst, som nog kan spela och sjunga.