fråga på en tid,,då en lång vårtermin i regel, kostadq hundra riksdaler banko, en summa, som då framkallade bittra klagomål över tidens dyrhet, emedary denna studentgenerations fäder hade levat, sin, teiv min i Åbo för lika många plåtar och nästföregående generation för en tunna bröd,; en bytta smör och några riksdaler. En liten dragning till elegans kunde dock märkas bland de närvarande, i dqt att de hedervärda vadmalsrockarna, konstrikt tillskurna av sockenskräddaren hemma i fädernehuset, som visserligen ännu kunde bäras utan men för: .den akademiska värdigheten, dock mestadels voro utträngda av uniformsrockar och syrtuter, sydda hos skräddarmästar Palmqvist i Helsingfors. Smor-lädersstövlarna hade också på de flesta håll blivit utbytta mot finare varor från skofabrikörerna Nordin -och Hannelius. Handskar voro ännu ansedda som. onödig lyx, medan käppar av elegantare art än den hemgjorda knölpåken väl voro kända, men ådrogo sina bärare spenamnen av bönstänglar och spanska, ryttare. iZachris hade en besynnerlig förkänsla denna dag av förestående olycka. När han såg sig omkring bland kamraterna, som sutto så självsäkra och trygga här i avdelningslokalen, erfor han något likt medlidande. Han skulle ha velat höja upp sin röst och tillropa dem en varning. Men för vad? Han visste ju i själva verket ingenting. Han kunde inte förklara varför hans tankar ville taga en vemodig riktning. Han kom ihåg den första terminsfest han hade