Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jubelfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På måndagen, då Zachris skulle promoveras,
gick man först i procession från Universitetshuset
till Nikolaikyrkan. Sedan vidtog promotion, då
franzén var den förste, som mottog
magisterkransen.
Från predikstolen talades den dagen över texten
»Låter edert ljus lysa för människorna». Men
återigen märktes samma sak: Fosterlandet var
närvarande i allas tankar. De unga magistrarna
invigdes till dess tjänst, inte till egen ära och vinning.
En anda av hänförelse gick genom templet. De,
som voro med om den stundens väckelse, buro
med sig märken därav under ett helt liv. Löften
och föresatser gjordes inom den unga skaran.
Och bland de unga, som gjorde fosterlandet
högtidliga utfästelser, var också Zachris Topelius.
»Här äro många unga tillstädes, som älska
Finland,» sade han till sig själv. »Här finnas de, som
vilja arbeta för att göra det rikt, andra vilja göra
det berömt, andra åter vilja göra det till ett fromt
och Gudi behagligt land. Men jag för min del,
jag vill göra det till ett land, där det är gott att
leva, jag ville ge det glada och vänliga, vakna
och intresserade innevånare, jag ville fylla det med
hem, som stråla av förnöjsamhet och lycka, jag ville
framkalla konstnärer, som försköna livet, jag ville
sätta en rosenbuske utanför varje stuga, jag ville
göra hela landet till en rosengård.»
Han smålog först åt tanken, men strax därpå
förekom det honom, att i dessa ord hade han träffat
just vad han helst ville verka för. Hans liv hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
