filosofie magistrars och doktorers tur att få mottaga sin värdighets tecken. Efter att dessa högtidliga uppträden hade ägt rum på förmiddagarna, ägnades eftermiddagarna åt festmåltider och baler. På onsdagen hade universitetet middag för 350 personer, på torsdagen bjöd handelssocieteten på bal i Brunnshuset, lördagen hade läkarna middag på Kajsaniemi, på söndagen var det åter stor bal i Brunnshuset, och på måndagen firade filosoferna sin stora dag med både middag och bal därsammastädes. Men under hela raden av festliga dagar, under både promotioner och baler, under högtidliga latinska orationer och ystra tillfällighetsvers, var det en och samma ton, som slog igenom. Det kom sig därav, att man hade den främmande vandrerskan från skogssnåren, den nyvaknade slumrerskan mitt ibland sig. Sedan hon hade kommit, hade allt annat blivit ställt i skuggan. Man glömde, att man hade samlats för att fira ett universitets, ett lärt samfunds jubileum. Man firade i själva verket dessa dagar fosterlandets uppståndelsefest, det glada hoppets återvändande, Finlandia rediviva. Mångfaldiga gånger under dessa festdagar uttalades sorg över att de sjuttio svenska studenterna inte hade fått komma. Den ryske ministern hade i sista stund vägrat dem pass. Men de borde ha varit med. De borde som det gamla landets representanter ha varit där och sett Finland vakna upp till nytt liv. De skulle ha förstått vad detta betydde, de skulle ha glatt sig framför alla andra.