hade fått beröm såsom sakrikt och intressant. Sedermera hade det ytterligare gagnat honom. Det var detta manuskript, som han hade lämnat konsul Wasenius och som hade gjort honom till tidningsredaktör. År 1841 hade för övrigt varit ett tråkigt, intresselöst år. Den dagliga enformigheten hade endast avbrutits då och då av ett jämmerligt brev från modern, som inte visste hur hon skulle skaffa pengar till hans underhåll. Det var innerligt synd om doktorinnan, men så hade hon också lagt bördor på sig. Kusin Frans Michael Toppelius, som hade varit Zachris förste informator, hade dött, och doktorinnan hade tagit till sig hans lilla dotter, Fanny. Gustaf Turdin, doktorinnans halvbror, som för några år sedan hade gjort cession, och hans hustru hade hon också gett en bostad på Kuddnäs. När Zachris hade fått ett av hennes brev, verkade det på honom som ett piskrapp. Han hade försökt läsa flitigare, än han redan gjorde. Han hade tänkt på att ta akademisk kondition, han hade ämnat----------- Zachris for upp ur sina funderingar. Han var framme. Kärran svängde in i Kuddnäsallén. Med detsamma kom en stark ängslan över honom. Han kände sig nu viss om att han hade dröjt för länge med att komma och att Henrik redan hade rest. Vilken skada, att han inte hade kommit förr! Varför hade han låtit sig hindras av tanken på Emilie? Det hade ju varit galenskap