Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förlovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mien? Å nej, han finge nog nöja sig med en
lektorsplats i landsorten.
Återigen for han upp, förvånad över den
riktning tankarna togo. »Jag älskar väl inte Emilie,»
sade han till sig själv. »Eller varför tänker jag på
allt annat än på henne?»
Men då reste sig hans hjärta och bestraffade
honom. »Förstår du inte, att detta är den rätta
kärlekens tecken? Just så vill den alltid tänka på
att dra strån till nästet och reda kärestan ett
varmt bo.»
Äntligen förstod han den förändring, som hans
kärlek till Emilie hade undergått. Han kände inte
mer lidelse, utan ömhet, han begärde inte stundens
flyktiga lust, men han skulle bli i stånd att älska
henne oföränderligt troget under ett helt liv.
Detta var den ljuva överraskning, som hans
njärta hade i beredskap för honom. Det hade
varit som ett egensinnigt barn. Det hade varit
ombytligt och häftigt, han hade måst tukta och plåga
det, men nu hade det hunnit till sin sköna mognad
och fulländning.
När Zachris kom åter från roddturen, frågade
någon var han hade varit. »Jag har varit och sökt
de lycksaligas öar,» sade han, men han fann själv
yttrandet romantiskt föråldrat. Det var som ett
urväxt plagg, som inte mera passade till de
allvarliga och djupa känslor, som bodde inom honom.
Det hände sig frampå förmiddagen, att man
träffade på Lindqvistens ute i det fria. Då råkade
Zachris tappa sin vante, och den föll så, att Emilie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:11:19 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztopelius/0207.html