Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste ta upp den. Hon märkte då i ena fingret
ett hårt och runt föremål och behöll vanten helt
tyst. Zachris frågade inte efter den, först på kvällen
fick han den åter, och då var den tom.
På kvällen hälsade man på hos Lithéns, och
under hemvägen promenerade Emilie och Zachris
arm i arm genom de vackra lundarnas knappt
märkbara skymning.
(Zachris talade vid Emilie om Henrik Backman.
Hela denna dag, sade han, hade han känt hur den
döde kringsvävade honom. Men just fördenskull
hade han vågat att smyga till henne sin ring. Han
visste, att det var vännens käraste önskan, att de
skulle förenas. Det var inte något brott mot den
saknad, som de båda ägnade honom.
De gingo länge vid varandras sida i den tysta
kvällen. Emilie hade något att säga Zachris, som
hon hade svårt att finna uttryck för, men hon kände,
att han måste veta varför hon nu älskade honom.
Han fick inte tro, att hon tog honom, därför att
den andre hade övergivit henne.
Nej, det hade kommit sig därav, att Henrik
Backman en gång hade berättat henne, att Zachris
i ridderlig uppoffring hade avstått från att själv
söka vinna henne, därför att han hade fått veta,
att vännen älskade henne. Det var det draget,
som hade kommit henne att älska honom. Detta,
att han kunde övervinna sig själv.
Då började Zachris förstå försynens vänliga
styrelse. Han frågade inte mer varför Henriik
Backman hade kommit in i hans liv. Utan honom
skulle han aldrig ha vunnit den älskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
