var tunn och krokig och bar ännu sjuttonhundratalets klädedräkt: kortbyxor, skor, långa silkesstrumpor och brun, bredskörtad frack med stora knappar. Han hade bundit ett skinnförkläde på sig och hade skyndat ut med sådan hast för att hämta Zachris, att han inte hade haft tid att avlägga detsamma. »Herr licentiat,» sade han, »det skall bli mig ett nöje att längre fram ge er ett prov på min vetenskap, men nu måste jag till en början för er klargöra en ytterst viktig sak. Jag ber er därför att ta plats och lyssna till mig med en smula tålamod.» Han sköt fram en ganska bekväm länstol åt Zachris, och medan han själv satte sig på sten hyllan framför torngluggen, fortsatte han med sin vanliga talförhet. — »Jag är helt enkelt en man, som har gjort till sitt livs uppgift att intränga i naturens hemligheter, och jag har redan lyckats utfinna ett och annat. Dock återstår tillräckligt arbete för min återstående livstid. En tid, min herre, sökte jag efter medel att behärska stjärnornas inflytande. Jag läste i mina cirklar, att en gång vart femhundrade år inträffar en konjunktion av de tre mäktigaste planeterna, Mars, Jupiter och Saturnus, och att en talisman, smidd under denna konstellation, är i stånd att genom deras förenade kraft behärska alla de andra planeterna. Men denna konstellation varar blott åtta minuter fjorton sekunder fyrtionio terzier, och inte en terz mer eller mindre får åtgå för smidandet. Denna omständighet har gjort, att endast en gång en dylik talisman har blivit förfärdigad, och det var år 1318 den 14 januari klockan tre och tjugu-