såsom den ljusbådande stjärnan, såsom frälsaren ur sorgernas natt. Då rann du ur skyn i ljusnande söder, som hoppet det glöder för människans syn; då rann du så huld i skuggornas näste på himmelens fäste som pärlor och guld. I början av 1852 ingick underrättelse från S: t Petersburg, att universitetets nya statuter skulle bli av en fruktansvärd stränghet. Under den allmänna misstämning, som härav uppstod, framträdde Zachris med en hyllning till universitetet, som han kallade Vår enda arvelott. Även den var en ljussång. Makt, glans och guld ägde inte Finland, skrev skalden, dess bildnings skatter voro dess enda arvelott. Men såsom trollen fordom ville stänga Sol och Måne inne i berget, så hotade nu mörkrets makter att tillintetgöra ljusets finska vårdare, universitetet. Men det skulle ej lyckas dem, ty universitetet värnades av hela folkets kärlek. Dig älska vi med redligt mod, du är vår yppersta klenod, vårt hela vida land ej bär en skatt som du, så dyr och kär. Du reste dig ur sorg och glöd som morgonsol ur natt och död.