Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sånger till ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än så länge lyste dock ingen sol. Höstens välde
fortfor. Österbottniska avdelningen, som nu skulle
upplösas, firade sin terminsfest den 9 november
som en verklig sorgehögtid. Sinnena voro tunga
och nedstämda. Denna avdelning hade dock varit
liksom universitetets hjärta och själ. Där hade
debatterats, svärmats, kämpats ivrigare än på något
annat håll. Man tyckte sig inte kunna förstå vad
som skulle bli av Helsingfors universitet, då den
Österbottniska avdelningen inte mera fanns till.
Flera av avdelningens forna medlemmar hade
infunnit sig, och ett par av dessa, Snellman och
Cygnæus, höllo tal, i vilka de sökte uppmana'
kamraterna att med friskt mod möta framtiden och göra
det bästa av de nya förhållandena. För en gångs
skull tycktes dock de utmärkta talarnas ord förklinga
utan verkan. Då steg Topelius upp och framsade
en dikt, en studentvisa.
Vi äro andens fria folk,
som, stolt att vara ljusets tolk,
skall evigt kämpa för dess rätt,
kring världen sprida det.
I dag densamma som i går,
densamma efter tusen år,
orubblig står vår unga vakt
som själva ljusets makt.
Medan han läste upp de av lågande övertygelse
fyllda orden, meddelade sig hans fasta tro till de
närvarande. Missmodet vek, förtröstan återvände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:11:19 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztopelius/0307.html