men då vållade hon själv sin undergång. När den unge konungen skulle gå ut i polska kriget, drog den unga flickan, som varmt älskade honom, ringen av sitt finger och gav honom den, för att hans liv skulle vara skyddat mot all fara. Härmed var framgångens dag slut för henne. Medan Gustav Adolf vistades i fält, blev hon hemskickad till Finland, och efter återkomsten ur kriget tycktes kungen ha förgätit henne. Hemma hos fadern hade hon hårda dagar, hon, som hade misslyckats att bli drottning. Kort efter hemkomsten födde hon ett barn, men Aron Bertila lagade så, att endast hans trognaste tjänare fingo kännedom härom. Barnet utgavs för att vara hans och hans hustrus, och Meri fick aldrig för sonen omtala, varken att hon var hans mor eller vem som rätteligen var hans far. Då den stolte finske bondekungen inte hade lyckats att sätta Sveriges krona på dotterns huvud, började han eftersinna om den inte kunde komma att pryda dottersonens. Vid tolv års ålder sände han honom över till Sverige och lät honom där uppfostras som en ung ädling. Knappt var han vuxen, förrän han sändes ut i tyska kriget för att få kämpa under Gustav Adolfs egna ögon. Och än en gång såg det ut, som om den gamle skulle få se sina planer gå i uppfyllelse. I slaget vid Breitenfeld kom den unge Gustav Bertila eller Bertel, som han hädanefter kallade sig, att utföra en glänsande bragd, och efter stridens slut ville konungen belöna honom genom att upphöja honom i adligt stånd. Men då