Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltsedan kriget bröt ut, hade han funnit det
nödvändigt att ägna det all sin uppmärksamhet.
Man hade därför upphört med utsändandet av
Fält-skärns berättelser och skrev nu bara om fälttåget
och om västmaktspolitiken. Detta var en stor
saknad för honom själv. Han älskade att arbeta på
storverket. Han längtade efter de forna behagliga
tiderna, då folk hejdade honom på gatan för att
fråga i vems ägo konungens ring nu månde befinna
sig och då den enda förebråelse man hade att göra
honom var den, att han hade’ låtit den en gång så
älskvärde Gustav Bertelsköld bli alltför hård och
högmodig.
Hans tävlande rivaler i pressen, som länge med
otålighet hade sett hur hans tidning alltmer tillvann
sig allmänhetens gunst, begagnade sig av detta
tillfälle för att störta honom. De förvrängde hans
yttranden, så att han kom att framstå som en
trång-hjärtad lokalpatriot, som gärna lät bildning, frihet,
framåtskridande gå till spillo, därför att några få
människoliv skulle kunna sparas.
Han var nästan för uppfylld av sin offertanke
för att bry sig om att vederlägga dem. I hans själ
rådde ett heligt lugn. Han var upphöjd över både
hat och fruktan. Den fosterländska extasen gjorde,
att han inte kunde känna smärta.
Nej, hans själslugn var inte stört. Han diktade
sina Sylvia-visor alldeles som förra året. Den
sjuttonde juni skrev han Sylvias sommartankar, kanske
en smula sorgsnare än förr, återspeglande hans oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
