Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet hade gjort honom mycket populär, han
var känd av hela staden. Även bland dem, som inte
voro hans personliga bekanta, hade han hittills ägt
en massa vänner; vart han kom, var han van att
mötas av vänliga ansikten. Nu var detta med en
gång förändrat. Nu såg han hur man visade på
honom, när han närmade sig, och viskade något
till sin granne om hans föraktliga tjänst i Rysslands
sold.
Var gäng han märkte sådant, sade han till sig
själv: »En man måste dö för folket.»
Han visste, att han uppoffrade sig för alla dessa
människor, att han räddade dem från omätliga
olyckor. Han älskade dem med en så hög och
uppoffrande kärlek, att deras hat inte kunde nå
honom.
I sin tidning fortfor han att varna dem för
England. Han talade om dess hyckleri och
trolöshet. Han yrkade på att Finland nu som alltid
skulle bevara sin trohet mot den, som var dess
härskare.
Kunde han annat? Det fanns ju ett mäktigt
parti i Ryssland, som nu under kriget hade kommit
till makten, och detta parti väntade endast på en
förevändning för att förvandla Finland till ett ryskt
land. Aldrig hade man genomlevat farligare tider.
Det var nödvändigt, att en stämma i finska pressen
varnade och höll igen. Den stämman skulle kanske
därmed förlora sin forna tjuskraft, men vad mer?
Fanns det något så dyrbart, att han inte var skyldig
att offra det för sitt fosterland?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
