Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hertigdömena, eflers-känkta: nästan en lika summa för de priser, som
under kriget blilvit gjorda, oeli utom dessa och andra fördelar hade
konungen af Danmark erhållit löfte om Pommerns egandu, så snart
lastningarne Kongsvinger, Fredriksstad, Fredrikshall och Aggershus blifvit
åt svenska trupper upplåtna och af dem tagna i besittning. Så stora
upp-otVringar hade icke gjorts åt Danmark, om det icke försfikrat, att Norge
skulle fredsamt och utan motstånd erkänna konungens af Sverige
öf-vervälde. Norrmännen skulle närmare lära att bedöma värdet af
dessa uppoffringar, när de läste de traktater, som förenade Sverige,
Kyssland, England, Preussen och Österrike mot den gemensamine
fienden. Om meningen af sådana traktater kunde i vårt tidehvarf af
hyfsade nationer bortkonstlas, så funnos trygghet och redlighet icke
mer på jorden. Vid den’ tid då Norges och Danmarks regering gaf
Frankrike ett tusen sjömän, insåg Sverige nödvändigheten att göra
sig oberoende af kontinenten. Det vägrade att kröka sig för dagens
lijelte. Stödjande sig på sig sjelf och sina konstitutionella lagar, afslog
Sverige att gifva till Frankrike ett lika antal sjömän. Det gjorde
. ännu mer. Det förenade sig i den kritiska tidpunkten med en monark,
hvars undergång Napoleon hade svurit. Sverige kände sig stolt att
liafva föregått så många nationers beslut. Små stater äro ett spel i
de storas hand. Norrmännen kunde ej ega bestånd under en egen
af-söndrad styrelse. Afsigten hos den man, som förledde dem, syftade
derhän att en dag åter förena Norges krona med Danmarks. Men
naturen, öfverensstämmande med den sunda statskonsten, ville, att
emellan svenskar och norrmän brödraband skulle stiftas. Som bröder
önskade svenskarne att lefva med dem. Sverige och Norge, förenade och
ömsesidigt understödjande hvarandra, skulle på alla sidor framte ett
oöfvervinnerligt bålverk. Afsöndrade och skilda, skulle de hafva allt
att frukta af hvarandra och af främmande makter. Man kaste ögat
pä England. Denna så mäktiga stat, grundar den icke sin makt och
sin välfärd på en lika förening? Norges och Sveriges förening var
garanterad af Europas första makter. Många århundradens erfarenhet
bevisade, att nordens söndring alltid ledt till förderf. Redan den store
Gustaf Adolf hade tänkt derpå. Sedan han grundlagt freden i Europa
och belästat den protestantiska läran, hade han för afsigt att förena
Norge och Sverige. Hans död tillintetgjorde denna plan. Följderna
deraf hafva varit förderfliga. Efter det minnesvärda slaget vid
Leipzig, borde norrmännens eget intresse hafva undervisat dem, att en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
