Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 5. Ännu ett residensombyte — Familjeförhållanden — Gästabud på Forssnäs — Patriarkalisk ställning till sockenboar, uppfattning af folkskolor och presterskap — Anförande mot ångkraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kostigheten hos någon mera bemedlad man, som utskickade sin
välfylda snusdosa till grannar i bänken, ej sällan till bekanta i
de närmaste, hvarifrån hon lättad återkom hand ur hand; på
samma sätt förfor någon matrona med sin kryddosa, försedd med
russin och små bitar socker samt ingefära, af hvilka de erbjudna
sögo eller afbeto med mycken hofsamhet helt små stycken. Hade
en okynnig gosse varit nog lycklig att blifva egare till en rund
messingsdosa med infattadt spegelglas, underlät han sällan att,
till tidsfördrif för sig och jemnåriga, låta »solkatten» dansa i
taket och kyrkans mest märkbara ställen, någon gång i ansigtet
på predikanten sjelf, om dennes personlighet ingaf mindre vördnad.
Den merendels oformliga längden af predikstolsföredragen,
utsträckta långt öfver kyrkoordningens bestämda föreskrift,
återfinna vi uti alla äldre predikosamlingar, liksom uti
likprediknin-garna. Berättelser om verkningarna deraf fortlefva: såsom när
komministern i V. Eneby, Anders Löngren, en from, nitisk och
hederlig man, en dag hade bland sina åhörare enke-friherrinnan
M. E. Cronhielm af Flosta, född Stålhammar från Malma i V.
Ryd, då boende på Adlerskog och socknens förnämsta
invåna-rinna, som ock i denna egenskap ansåg sig pligtig att qvarstanna
då alla öfriga redan uttröttade lemnat kyrkan; men när ändock
predikan icke på tredje timmen tycktes nalkas sitt slut, knäföll äfven
hon att göra sin utgångsbön, då predikanten tillropade henne:
»Vänta, vänta, hennes nåd, jag skall strax sluta!» hvarpå hon
svarade: »ja, min bästa herr Anders, litet till skall jag dröja, om
han bara intet blir långsam!» hvarefter hon åter nedsatte sig och
tåligt afhörde de nya afdelningar och underafdelningar hvaruti
komministern sig fördjupade; slutligen uppstod hon åter och
bortgick oaktadt hans förnyade böner, under det hon yttrade: »Nej,
nu är det mig omöjligt qvarstanna längre, emedan jag bjudit
främmande till middagen; tack, min bäste herr Anders, för hvad
jag i dag fått höra, farväl, farväl!» lemnande honom ensam med
kyrkobetjeningen att afsluta gudstjensten.
På ett predikosätt som i retoriskt afseende visserligen var
något tarfligt, men till sitt språk åtminstone ganska begripligt,
anför R. såsom exempel prosten D. Björn i N. Wij, som under
förklaring af Matth. 15 yttrade bland annat: »När vår Herre på
yttersta dagen säger till mig: Didrick, Didrick Björn, hvar hafver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
