- Project Runeberg -  Andras barn. 32 målningar med text /
5

(1913) [MARC] Author: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Han hade för sin ädla gärning att söka väcka
sina landsmän ur deras modlöshet och fega
dådlöshet, af österrikarna — som då ännu voro norra
Italiens herrar — släpats till schavotten. Det var
i Venedig, 1822, ehuru vid stupstocken hans dom
förvandlades till mångårigt fängelse i Spielbergs
kassematter, därifrån han, skild från maka och
barn, ändtligen, lekamligt bruten, efter tio års
lidanden frigafs.

Med skäl skattades han som ett patriotismens
helgon. Till hans sånger och dramer, till hvarje
hans ord lyssnade icke endast hela hans folk, utan
hela världen, och ända upp i de eländas stadsdel
i Stockholm lyssnade med rörelse och hänförelse
en liten snorhyfvel på de kärleksfulla orden.

Här sitter den forne lille gossen, nu blifven
hvad åtminstone ungdomen kallar en gubbe, däst
och stinn i sin afkrok af världen, rätt glad att
vara på afstånd från striden och farorna, omgifven
af sina älskade ...

Så föga jag således motsvarar bilden af en
förkunnare, hänger jag dock det prästerliga palliet
öfver mina skuldror och talar af hvad hjärtat
fullt är.

Visst har jag ofta aktat på Goethes vackra
ord: »Grosse Gedanken und ein reines Herz,
darum sollten wir Gott beten», men nog är det
dock både si och så med både de stora tankarna
och det rena hjärtat, och jag är således knappast
rätte mannen att peka ut för dig, min unga nästa,
hvilken frukt är god och hvilken är rutten; men
jag är gripen af samma trängtan som grep
Björnstierne Björnson en gång när vi skandinaver i
Paris firade Runebergsminnet, då han steg upp
och röt: Nu maa jeg præke!

Också jag, jag måste.

*



I min ungdom var det ännu vanligt att
uppvakta med gratulationer på födelse- och
namnsdagar, och alltid buro dessa öfverst, ofvan den
söta versen, en teckning — eller ska vi säga
målning — föreställande ett kors, ett ankare och ett
brinnande hjärta, hvilka redskaper voro ämnade
att symbolisera — ja, detta veta äfven ni! — Tron,
Hoppet och Kärleken.

Ingen kan mera än jag sätta värde på dessa
egenskaper, det vågar jag högt och heligt bedyra,
och därför vill jag använda mig af dessa tre
heliga ord såsom underrubriker till Min text.

*



Esbjörn hade i går födelsedag, då han i
anledning af den betydelsefulla högtiden och med
fäst afseende på ett oförvitligt uppförande under
den allra sista tiden, premierades af mig med en
tvåkrona. Karin tyckte det var litet för vräkigt
— hon går aldrig högre än till tjugufem öre —
men såg nöjd och road ut, då pojken senare
telefonerade från Falun, att han användt summan på
ett öfverlägset lyckligt sätt. Han hade nämligen
därför förvärfvat en verkligen god bok,
Privatdetektivens hämnd. — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —

En god bok, Gösta och Murre, kan inte
denna bli.

Det skulle då vara bilderna af er och de
andra grabbarna och jäntorna ...

Nu anser jag företalet vara klaradt.

                         *          *          *


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:56:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abarn/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free