5 (Andras barn. 32 målningar med text)

Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Företalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han hade för sin ädla gärning att söka väcka sina
landsmän ur deras modlöshet och fega dådlöshet,
af österrikarna — som då ännu voro norra Italiens
herrar — släpats till schavotten. Det var i Venedig,
1822, ehuru vid stupstocken hans dom förvandlades
till mångårigt fängelse i Spielbergs kassematter,
därifrån han, skild från maka och barn, ändtligen,
lekamligt bruten, efter tio års lidanden frigafs.

Med skäl skattades han som ett patriotismens
helgon. Till hans sånger och dramer, till hvarje
hans ord lyssnade icke endast hela hans folk, utan
hela världen, och ända upp i de eländas stadsdel
i Stockholm lyssnade med rörelse och hänförelse en
liten snorhyfvel på de kärleksfulla orden.

Här sitter den forne lille gossen, nu blifven hvad
åtminstone ungdomen kallar en gubbe, däst och stinn i
sin afkrok af världen, rätt glad att vara på afstånd
från striden och farorna, omgifven af sina älskade ...

Så föga jag således motsvarar bilden af en förkunnare,
hänger jag dock det prästerliga palliet öfver mina
skuldror och talar af hvad hjärtat fullt är.

Visst har jag ofta aktat på Goethes vackra ord:
»Grosse Gedanken und ein reines Herz, darum sollten
wir Gott beten», men nog är det dock både si och så
med både de stora tankarna och det rena hjärtat,
och jag är således knappast rätte mannen att peka
ut för dig, min unga nästa, hvilken frukt är god
och hvilken är rutten; men jag är gripen af samma
trängtan som grep Björnstierne Björnson en gång
när vi skandinaver i Paris firade Runebergsminnet,
då han steg upp och röt: Nu maa jeg præke!

Också jag, jag måste.

I min ungdom var det ännu vanligt att uppvakta med
gratulationer på födelse- och namnsdagar, och alltid
buro dessa öfverst, ofvan den söta versen, en teckning
— eller ska vi säga målning — föreställande ett kors,
ett ankare och ett brinnande hjärta, hvilka redskaper
voro ämnade
att symbolisera — ja, detta veta äfven ni! — Tron,
Hoppet och Kärleken.

Ingen kan mera än jag sätta värde på dessa egenskaper,
det vågar jag högt och heligt bedyra, och därför
vill jag använda mig af dessa tre heliga ord såsom
underrubriker till Min text.

Esbjörn hade i går födelsedag, då han i anledning
af den betydelsefulla högtiden och med fäst
afseende på ett oförvitligt uppförande under
den allra sista tiden, premierades af mig med
en tvåkrona. Karin tyckte det var litet för
vräkigt — hon går aldrig högre än till tjugufem
öre — men såg nöjd och road ut, då pojken senare
telefonerade från Falun, att han användt summan på ett
öfverlägset lyckligt sätt. Han hade nämligen därför
förvärfvat en verkligen god bok, Privatdetektivens
hämnd. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

En så god bok, Gösta och Murre, kan inte denna bli.

Det skulle då vara bilderna af er och de andra
grabbarna och jäntorna ...

Nu anser jag företalet vara klaradt.

* *

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 17:20:56 2006 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >> http://runeberg.org/abarn/0009.html

		Andras barn. 32 målningar med text / 5 (1913) Author: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Comments? \|