Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Dramatiskt författarskap. Estetiska åsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elfvan (1880). I alla uppstår konflikten genom en
begåfvad personlighets sträfvan att lösgöra sig ur
för personlighetens utveckling hämmande
förhållanden. Hos Skådespelerskan segrar konstnärskallelsen
öfver kärleken; Pastorsadjunkten underordnar för
vetenskapens kraf kärlekens; Elfvan håller också
på att kämpa sig ur såväl de yttre förhållandenas
tryck som det inre tvång, hvilket blir kännbart
genom hennes tillgifvenhet för den man, hvars
oförstående kärlek hämmar hennes personliga
utveckling. Men här höres redan det stora, okända
djupet brusa på afstånd: möjligheten af att
kärleken, som Elfvan hittills icke känt, skulle kunna
föranleda en tragisk upplösning, har föresväfvat
diktarinnan — ja, den ursprungliga planen var
t. o. m. att låta upplösningen just bli denna, att
Elfvan följde kärlekens dragning och att detta
föranledde en definitiv brytning. En sådan
upplösning stred dock alldeles för mycket mot
författarinnans dåvarande personliga utveckling. Stycket
slutar i stället med resignation å Elfvans sida. Men
hvart författarinnan ansåg resignationen leda, det
hade hon redan antydt, när hon i Pastorsadjunktens
mor skildrade en rikt begåfvad, men genom
förhållandenas tryck tillintetgjord, kvinlig
personlighet.
I dramatiskt afseende hafva både Skådespelerskan
och Elfvan åtskilliga fel, men, isynnerhet Elfvan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
