- Project Runeberg -  Tre berättelser /
99

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men hon blef själf rädd för sin fula tanke på
pengarna, som plötsligt dykt upp oombedd, Gud vete
hvarifrån. "Det där är ju käringlogik," tänkte hon
och förjagade tanken ...

"Hållning, ton, hvarje steg, hvarje ord, —
alltsammans är tillgjordt och beräknadt efter rollens
fordringar. Han går just så och icke annorlunda,
därför att han vet, att man ser på honom, och att
det klär honom. Fåfänga, småaktighet och lögn,
lögn utan all ände. Men, min Gud, för hvem ljuger
han, för hvem spelar han en roll, för hvem kråmar
han sig? För människor, af hvilka ena hälften är
dum och intetsägande, och den andra hälften
olycklig...«

Olga Michajlovna kom ihåg, hur hon under de
första månaderna af sitt äktenskap för att icke sitta
ensam hemma följt med till staden till
fredsdomarkongressen, där Peter Dmitrisch stundom presiderade
i stället för hennes gudfar, grefve Alexej Petrovitsch.
När han i full uniform, med kedja på bröstet kom i
presidentstolen, blef han alldeles som förvandlad.
Storartade gester, en dundrande stämma, oupphörliga
“hvad falls?" och "n-ja", nedlåtande tonfall... Allt
det vanliga, mänskliga, för honom utmärkande, som
Olga Michajlovna brukade se hos honom hemma,
hade gått upp i majestät, och i stolen satt icke Peter
Dmitritsch, utan en annan herre, som alla kallade
herr president. Medvetandet om hans maktställning
hindrade honom att sitta stilla, och han sökte
anledning att få ringa, kasta stränga blickar på
allmän-heten och ryta. Hvar kom närsyntheten och
döfheten ifrån, då han plötsligt började se och höra illa
och med majestätiskt rynkade ögonbryn befallde folk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free