Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senjens storbjörn - Ådalens poesi - Senjens storbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelse och placerat under stabburet. Han svarade icke:
han hade en propp i halsen.
Bamsen klef på nytt upp på slipstenen, trampade
balans ännu en gång, men slog öfverända och stötte
käften mot fjösväggen. Nu röt han.
Han kom ur humör, såsom lätt är att tänka.
Ännu en gång och under växande ilska steg han
upp på det rullande, runda, röda öga, som föresatt sig
att skydda kossorna på Kvanaas. Ännu en gång
trampade han, klöste han, balanserade och vickade och
än en gång —
Han kom gränsle på slipstenens järnaxel och föll
baklänges mellan två vingar i svängkorset.
Järn axeln hade träffat honom illa; han var hälft
bedöfvad en kort minut.
Så tyst det vardt.
Tysken stack fram hufvudet som en nyfiken vessla.
Han såg på den svarta gossen vid slipstenen — så
präktigt skotthåll! Icke mer än femton alnar. Det
ångade ännu ur det krossade fjösfönstret. Månen sken
hvit och stor — eller var det det slätrakade, runda
grinansiktet på handelsman i Gillbostad?
Skulle han skjuta?
Ja, det skulle han — och befalla sin själ i
försynens händer. Men i detsamma steg bamsefar upp och
utandades sitt brinnande raseri i ett långt vrålande
och ett skrik, som kastade tysken hufvudstupa in i
förskansningen.
Så dunsade det. Det var hela slipstensgrejan,
som storbjörnen slet från väggen och skickade ut på
gårdsplanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
