Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjul - Ådalens poesi - Sjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med stafven, och sedan hade han hackat och sargat
och påtat uti honom med sin korta knif, “du, du, din
satan!“ innan han sjunkit ned öfver det trasiga odjuret
och fallit i dödlik sömn. Vadde miji farten aiken —
— Gåli bad än.
Här såg sig Sjul omkring liksom för att se hvar
han skulle sjunka ihop — en fattiglapp! såg modern
som genom ett silande tjockt regn och kröp in till
henne, föll ihop och tjöt.
Hvar enda en hade sprungit upp, och alla skreko
och lade ut att så, så och så, men Gåli kände sig
liten, rörde onykter och förkrossad Sjuls hår som i
en dröm och läste sitt Fader vår.
Lofvad vare Gud, som gifvit de elända att döfva
sorgen genom bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
