Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET KONSTNÄRLIGA LÄTTSINNET
125
skinnsskor, som Gustaf Ankarcrona glömt hos mig.
Samt icke utan 2 kronor i fickan att börja ett nytt liv
med och grundlägga en svindlande förmögenhet.
På gatan mötte han Otto.
— Det var fan vad du ser vräkig ut! Var har du
fått din fina dress?
— Av Albert!
Otto rusade full av indignation hem till oss. Han
var eldröd i ansiktet och verkligt sittlich entrüstet. Han
började andfådd: — Hör du, jag mötte Johan nere på
Drottninggatan, och det var fan vad han var uppriggad!
Hur fan kan du ge honom kläder, då du ser hur jag
ser ut? Titta på mina byxor till exempel! Och titta
på min skjorta! Det är helt enkelt oförskämt, då du
och jag äro äldre kamrater!
Jag medgav det, men försäkrade samtidigt att jag
inte hade mera kläder att skänka bort — jo möjligen
ett par byxor!
— Nå så ta hit dom då!
Jag hade verkligen ett par blå cheviotsbyxor, som
jag aldrig använt, ty de voro alldeles nya. Han fick
dem plus skjorta och krage. Han började
ögonblickligen kläda av sig, så att min hustru tog till flykten ut
i nästa rum. Otto var en liten man och mina byxor
voro ungefär 2 decimeter för långa för honom, varför
han efter min anvisning vek upp dem. Just då började
det bli modernt med uppvikta byxor, åtminstone på
varietéerna, men jag påpekade att han möjligen kunde
säga till sin städerska att klippa av dem ett slag och
göra en ny fåll. Han lovade ordna detta och
lämnade mig i likhet med Johan försedd med 2 kronor
som grundplåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
